Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23, Del 24, Del 25, Del 26, Del 27, Del 28, Del 29, Del 30, Del 31 1/2,Del 31 2/2, Del 32, Del 33, Del 34, Del 35, Del 36, Del 37, Del 38, Del 39, Del 40, Del 41, Del 42, Del 43, Del 44, Del 45, Del 46, Del 47, Del 48, Del 49, Del 50, Del 51, Del 52, Del 53, Del 54

En förklaring till hur du läser Greenwoods' finner du här.

Färgerna:

Africa - Grön

Rufus - Orange

Leah - Röd

Bella - Rosa #b76e92

Hannah - Kryddbär

Kauro - Gulgrön #7aa300

William Zide - Brun #473426

Corinne - Mesigt Grön #789768

Gäster - Grå, samt övriga färger.

Läs mer om ändringarna som skedde vid del 20 och del 28 här.

__________ Del 55 _________

Africa: - Okej! Då var vi här då, och ni får säga ärligt vad ni tycker! Okej?
Bella: - Visst, visst mamma.
Leah: - Stinker det inte här?
  - Jo, men gud! Du har rätt Leah, det luktar skunk. svarar Africa och nyper om näsan med ena handen för att hon inte ska känna den äckliga lukten. Själva gesten får Leah att vika sig av skratt. Kauro och Bella håller masken, men Kauro kan inte slita blicken och tittar med stora ögon på mor och dotter: - Själv känner jag inget. säger han.
  Som bensin på eld blossar Leahs skratt som precis var på väg att lägga sig upp på nytt: - Jag drev ju Kauro! lyckas hon stappla fram.
Han inser att Africa också spelat med i den lilla vitsen som egentligen var till för att lura Bella. Men som tur var känner hon sin familj så väl och valde att varken säga "jag vet att ni driver med mig" eller "åh, jag känner det också!".
Kauro försöker spela ignorant: - Hehe, jag visste det hela tiden. Ville bara se hur ni reagerade.
  - Åter mot projektet, ska vi gå in?
Samtliga i sällskapet håller med.
 Så de vandrar upp den alldagliga gången upp mot ett stort hus med många fönster.
  Africa stannar en bit bakom sina döttrar för att inspektera dem där de går: - Är de inte lika, fast ändå så olika? frågar hon Kauro.
  - Hehe, jo. Som samma fast ändå inte. Tufft.
- Jo, mycket tuffa. svarar Africa, stolt.
 - Okej, det är ju tur att det inte "luktar äckligt" här inne då. Men varför vill mamma att vi ska titta in det här huset? Och säga ääärligt vad vi tycker?
- Jag vet inte riktigt, men hon har väl tröttnat på vårat gamla. Jag kan helt ärligt säga att jag också skulle vilja ha lite nytt! säger Leah och tittar sig omkring i en hall med mintgröna väggar.
Bella mumlar fram: - Okej, då är det leta-fram-bästa-rummet-dags då?
 Africa och Kauro kommer in.
- Så titta runt här inne nu och så säger ni ärligt vad ni tycker sen, okej?
- Visst!
- Jag går och tittar med Kauro! meddelar Leah och tittar på honom. - Vi går hitåt. fortsätter hon och pekar på gången bakom henne.
 Den smala hallgången slutar upp i ett rymligt kök.
- Ahaaa... Ett kök. Hehe! Det var ju tur!
Kauro rädd för att yttra sig ifall han blir påhoppad igen svarar kort: - Ja, tur..
 - Mintgrönt. Överallt. Jag kan inte sätta fingret på om det är lugnande eller irriterande?
- Fast det där golvet är väl en annan grön?
 Leah inspekterar golvet: - Hm... Du har rätt Kauro. Seden inspekterar hon resten av köket och konstaterar att detta faktiskt är något hon skulle kunna tänka sig. Mycket annorlunda mot det hon lever i idag. Det lite äldre stuket ger mer känsla och hemtrevnad på något sätt.

- Jättefint eller hur?
- Mmm... Men jag hänger inte riktigt med på vad som är trendigt, fint och trivsamt här. Vi har det så otroligt annorlunda hemma.
 - Ja, jo. Jag vet. Men försök säga vad du tycker!
  - Ja, det klart jag ska göra. Det är ju ändå inte jag som ska bo här. Hehe!
  "Eh?! Konstig känsla.." Leah stannar upp. 
- Juste, jag måste säga en sak! fortsätter Kauro.
 - Jag åker hem i nästa vecka. Jag bokade biljetter igår.
  Leah tar han inte seriöst utan skrattar sarkastiskt: - Haha! Du ska retas tillbaka eller hur? För Stank-skämtet?
- Vaa..?
- Haha, välkommen till familjen! Det är våra takter det!
 - Leah? Jag menar allvar. Jag gjorde det.
Inombords blir Leah lite upprörd över att Kauro beställt biljetter hem utan att ens fråga henne eller säga till.
"Jag ska nog få dig att stanna..."
  - Okej.. Okej. Jag förstår. svarar hon honom med en slug blick.
  De fortsätter vandringen som om ingenting har hänt.
- Åh! En soffa! Det gillar jag. utbrister Kauro.
- Det verkar vara ett litet allrum av något slag. Mysigt..
 Kauro tittar rakt in i Leahs' blick: - Är du sur?
Leah spärrar upp ögonen och tittar förvirrat på Kauro, och sedan runt omkring i rummet: - Ääh, vad? Neje! Såklart du ska åka hem om du vill det.
 - Okej! säger Kauro kort och tittar överallt förutom på Leah.
"Dags att sätta planen i verket då..."
  - Fast det hade varit roligt om du kunde stanna längre.
- Jo, jag vet. Fast. Jag har varit här så länge nu.
  - Jag behöver komma hem lite.
Leah blir nedstämd när hon märker att det kommer bli svårare att övertala Kauro än vad hon trodde: - Måste du fixa med saker hemma?
 - Hehe.. Ja, det skulle man kunna säga. svarar Kauro lättsamt och drar på munnen.
Leahs mungipor sjunker ner till bottnen av sin förmåga när hon förstår att det verkligen är ett dött lopp hon gett sig in i.
 Kauro sitter och funderar på något när Leah tar fram hennes sista vapen: tjurande. Hon ändrar sitt sorgsna ansiktsuttryck till något som är en blandning av ett grinigt och ett uppblåst uttryck. Kauro slänger en blick på henne och förstår vad hon håller på med. 
  Som räddad av klockan kommer just då Africa och Bella in i rummet där de sitter: - Såå, vad tycker ni såhär långt? Men hennes samtalston ändras snabbt: - Va-vad är det med Leah?
  - Hon är tjurig. svarar Kauro kort.
  - Åååh, vid alla gudar. Tjuriga tonårstjejer, bland det värsta som finns. Akta dig Kauro. Hon suckar: - Vad är det nu Leah?
 Leah svarar inte och Africa blir otålig: - Leeeeah?
Fortfarande tyst.
 - Kauro, ska vi fortsätta kolla runt? inflikar Bella och har självklart en baktanke med det hela. När Kauro är borta från Leah, kanske hon får en utskällning! Och vilka systrar är inte skadeglada mot varandra och vill att de ska bli utskällda?
  - Javisst. svarar Kauro oskyldigt och följer efter Bella.
  Så fort det smäller till i bakdörren så skingras Leahs trumpna uttryck och hon ser nästan ut som att hon ska somna. Hon sitter kvar på stället och tar tre stycken märkbart djupa andetag.
  Sedan reser hon på sig: - Vad? frågar hon Africa.
- Är du inte tjurig?
  - Njää.. Jag var. Men det funkade ju inte.
- Vad skulle det funka för då?
  - Kauro tänker åka hem i nästa vecka. Och det blir antagligen före helgen.
- Åh, före helgen? Men vet han...
 Africa hinner inte avsluta meningen innan Leah hyssar ner henne: - Shhy! Nej, han vet inte. Och säg ingenting heller! I såna fall vill jag nog säga det.
  -Javisst, det klart jag inte säger någonting om du inte vill det. Men du kommer väl att berätta?
- Haha, jaa! Och det kanske kommer bli en anledning för honom att stanna! Leah ler klipskt mot sin mamma.
 - Hehe, ja. Kanske, men ha inte för stora förhoppningar, vännen. Han har varit hos oss nu länge som det är. Jag skulle också längta hem. besvarar hon Leah som en god mor ska.

Jag fann dessa fantasifulla bröllopsbilder i min mail imorse!

Detta är böllopsfoton tagna av Sally, hon har tyvärr ingen hemsida - men besök hennes The Sims 3 Community-konto och kika in hennes studio.

Du finner henne på Sally127.

Simmarna heter Jenny och Leon, och verkar ha en minst sagt unik stil!

    Den här bilden var jag tvungen att ta med, jag skrattar varje gång jag ser den. Så originell! :D 

Jag hoppas att Leon och Jenny får det bra tillsammans, kanske en stor familj med många olika hårfärger på barnen! ;)

Tack för dina fina bilder, Sally!

(Detta är alltså bilder tagna av Sally, de ägs av henne men jag har fått tillåtelse att publicera dem) 

Inlägg från andra spelare

Vill du få ditt bröllop publicerat i min blogg? Eller kanske bara en lustig bild som du lyckats ta och vill dela med dig av till andra? Eller varför inte bara ett hus du nyligen har lagt upp på exchange och vill att fler ska se? Skicka ditt namn, gärna simmen/simmarnas namn och länk till din egna blogg/hemsida om du har en sådan till thesimsblogg@live.com.

Jag kanske publicerar just din bild!

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel 926eb7
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan 009bc1
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 23

Terés: - Det är alldeles försent? Måste du verkligen?
Terés låter tjinkig och dallrar på rösten. Hon vill säga till Anna på skarpen men vågar inte efter Anna berättat för Terés att hon hörde allt Terés sa om henne och Alex. Fyra dagar har gått och Anna har bara suttit hemma och tänkt. Tänkt på det Terés sa, men framförallt på hur hon på bästa sätt ska glömma Alex med tanke på att han inte verkar vilja ha någon kontakt med henne.
 - Jag tycker det är dumt, okej? En person med sådan status som du har ska inte ränna runt tre på natten ensam ute?
Den här natten vill Anna rensa tankarna med frisk luft och en härlig promenad istället för att sitta vaken och grubbla i sängen. Hon kanske till och med blir så pass trött att hon kan sova mer än en timme i sträck!
  
- Snäällaa.. Anna!
Anna låter irriterad: - Åh! Ge dig nu Terés!
- Kan inte du följa med henne Carl?
Carl som varit passiv i samtalet hittills svarar snabbt: - Va? Jag?
 - Det blir väl bra Anna? Så slipper du gå själv?
Terés tror att Anna har sömn- och depressions-problem på grund av att hon gick bakom ryggen och pratade om det känsliga ämnet; Anna och Alex. Men egentligen är Anna mest sur över att det Terés sa var sant, och det fick hon även bekräftat av Alex när han slängde luren i örat på henne när hon försökte kontakta honom. Men det är ingenting hon tänker säga till Terés. Hon tycker att Terés också borde få lida av lite negativa känslor först..
 - Varför låter vi henne inte bara gå själv? Hon är en vuxen människa Terés?
Anna står inför dem och ångrar att hon ens sa att hon var på väg ut. Nu har det här samtalet förvandlats intill någonting som säkert skulle uppstå om en tonåring bad sina föräldrar om lov att gå ut såhär pass sent.
 - Om det skulle hända Anna nåt nu medan vi inte är sams så skulle jag aldrig förlåta mig själv!
Anna inspekterar Terés: - Och om vi var sams då?
- Det hör inte hit! svarar Terés spydigt.
 Hon riktar blicken mot Carl: - Snälla, prata vett med henne!
Nu börjar det verkligen falla in på tonåring-föräldra-snacket.
 - Ibland förstår jag inte hur ni orkar hålla på...
  Terés börjar inse att hon har svårt för att vinna den här matchen.
  - Okejdå! Men ropa inte på mig om någonting händer!
  Hon börjar gå därifrån.
- Ni finner mig i badet!
 - Hur är det med dig? frågar Carl lugnt när han hör att Terés börjar spola upp badvatten.
- Det... ehm. Det gör ont.
- Hur då?
 - Vad menar du "hur då"?
- Ja, säg hur det gör ont. Det kanske får dig att känna dig bättre.
- Hmm...
Anna tänker efter hur hon ska förmulera känslan hon har inom sig.
- Tänk dig.. Att du saknar någonting, som en del av dig själv. Du saknar det hela tiden, varje minut, varje timme - varje dag. Och det känns som att det är hopplöst, för hur mycket du än saknar så kommer det aldrig att bli som det en gång har varit.
 Carl tänker efter en lång stund på det Anna just sagt.
- Det låter verkligen som att du behöver en promenad.. Att tänka över allt detta på. Men, tänk också på att om inte mörkret någon gång dök upp - så skulle vi aldrig få möjligheten till att se stjärnorna.
 De kom överrens om att Anna skulle ringa när hon ville komma hem så skulle Carl skicka en bil så hon snabbt kommer hem.
Men tills dess så har Anna en lång känslosam promenad framför sig. Mesta delen utav den tänker hon på Alex, men när hon passerar fjärilskupolen där Matthew en gång friade till henne så börjar hon tänka på honom.
 "Och jag som försökte intala mig själv att gången efter Matthew skulle bli rätt..."
  Anna tar den långa vägen runt fjärilskupolen, vägen som går längst vattenbrynet. Vågornas klunkande mot strandens sand och stenar har en lugnande inverkan på henne och hon börjar känna en uns av ro inom sig.
  Svagt så smyger sig ett annat ljud sig på medan Anna fortsätter sin väg längst vattnet. Även fast detta inte är ett så värst naturligt ljud, inte heller vad de flesta  skulle uppleva som ro-givande - så finner Anna ljudet från trummorna harmoniskt och inte alls stressande.
   Trummorna spelas på av en tjej inne i ett stort lusthus och Anna smyger sig närmre för att höra lite bättre.
Hon är riktigt duktigt hon som spelar. Trummar i fina lugna takter, med inte alls hårda slag.
 "Jag hoppas hon mår bra..." dyker upp i Annas tankar från ingenstans och det slår henne direkt efter att tjejen trummar sorgsamt.
  Men nog har Anna med hennes egna problem så hon traskar vidare.
  Hon stannar till vid en fontän i närheten och tittar rakt in i strålen.
Men det är inte vattnet som fångar hennes uppmärksamhet den här gången...
 ... utan personen som befinner sig där bakom (och en bit ifrån).
   Vincent verkar djupt försjunken i sin bok.
  - Är den bra?
  Vincent: - Åh! Anna, gisses. Du skrämde mig, Anna.. svarar Vincent lättsamt.
- Gjorde jag? Förlåt.
 - Hehe, det är ingen fara! säger han och ler.
  - Vilken tur...
- Slå dig ner vet jag! Det var ett tag sedan. Jag har varken sett dig på galor eller i media.
 Anna kommer snabbt på en vit lögn: - Åh, jag har varit sjuk. Influensa!
  - Mitt i sommaren?
"Shit? Kan man inte ha det!?"
 - Halsfluss då?
- Haha! Då får jag verkligen hoppas att jag inte har blivit smittad.
- Ehm, hur menar du?
- Med tanke på vår kyss, alltså.
- Åh! Juste!
Anna blir lite generad och byter snabbt samtalsämne: - Vad är det för bok?
 - Äh, en fantasy-bok bara. Spännande. Brukar komma ut hit och läsa ibland när jag inte kan sova. Jag antar att du inte heller kan sova.
  Anna börjar se lite dyster ut: - Nej.. Det kan jag faktiskt inte...
- Du borde läsa en bra bok! Du kan få låna denna boken av mig! Jag har redan läst den tre gånger.
 - Har du?
- Japp..
- Slutar den lyckligt?
- Tillräckligt.
- Åhh..
Anna ser fortfarande dyster ut.
- Vill du ha mat? Jag börjar bli lite hungrig! Jag har suttit här sen elva!
Anna kan inte motstå Vincents snälla ansiktsuttryck när han frågar utan går med på att åka och äta frukost med honom. Klockan börjar ju trots allt närma sig halv fem på morgonen. 

 De åker till det enda stället som har öppet, en snabbmatskedja, och på vägen dit så pratar de om fantasy-boken och sedan också om filmen som de nyligen spelat in tillsammans.
- Du måste gå på film-galan! Och premiären såklart! Filmpremiären.
Äntligen har Annas negativa tankar skingrats och hon pratar glatt med Vincent som om hon inte var olycklig alls.
 Men när dörrplingan till snabbmatskedjan som de precis närmat sig pinglar och en person går ut från restaurangen så fryser hela Annas mage till is. Hjärtat slår dubbelt så snabbt och är nästan på väg ur bröstkorgen på henne.
  Och känslan av att hon bär en säck med sten med henne var hon än går kommer tillbaka...
"Varför var du tvungen att dyka upp här...?"

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23, Del 24, Del 25, Del 26, Del 27, Del 28, Del 29, Del 30, Del 31 1/2,Del 31 2/2, Del 32, Del 33, Del 34, Del 35, Del 36, Del 37, Del 38, Del 39, Del 40, Del 41, Del 42, Del 43, Del 44, Del 45, Del 46, Del 47, Del 48, Del 49, Del 50, Del 51, Del 52, Del 53

En förklaring till hur du läser Greenwoods' finner du här.

Färgerna:

Africa - Grön

Rufus - Orange

Leah - Röd

Bella - Rosa #b76e92

Hannah - Kryddbär

Kauro - Gulgrön #7aa300

William Zide - Brun #473426

Corinne - Mesigt Grön #789768

Gäster - Grå, samt övriga färger.

Läs mer om ändringarna som skedde vid del 20 och del 28 här.

__________ Del 54 _________

Bella och William går till lekplatsen brevid skolan för att kunna prata ostört. Bella slår sig ner på närmaste bänk, sur som ett bi.

Bella: - Säg det du ska, och låt det gå fort!

William: - Är du så arg?

Bella blir ännu mer irriterad över hans betoning på så't.

 - Varför?

Bella sluter ögonen för att tänka efter. "Vad är jag sur över? Att jag bad honom att dra? Att han inte bjöd med mig till den här förbaskade balen? Ska jag säga det? Han kommer väl skratta rakt ut, det kanske inte ens var hans tanke att bjuda mig ifrån början. Oavsett om vi hade varit osams eller inte.. Så, jag behöver en bättre anledninng!"

- Är det för Alice?

"Alice, juste! Hur kunde jag glömma?"

- Ja..

William andas ut och inspekterar henne.

Sedan tar han sats: - Hon är ingen vän att lite på när stormen tar vid, Bella? Det har hon ju redan bevisat!

- Oavsett vad du tycker om henne, så är vänskapen mellan henne och mig mitt beslut att ta. Håll dig utanför!

Hon blir chockad över hur självsäker hon låter.

- Och väljer du att strunta i att prata med mig för att jag har en vän du inte gillar så är det upp till dig. Fortsätter hon.

- Men jag är ledsen för att jag sa åt dig att gå. Det var dumt. Förlåt.

Hon känner hans blick men tittar inte åt hans håll, rädd för vad blicken ska avslöja.

- Bella...?

 Hon tittar på honom för att visa att han har hennes uppmärksamthet men hon säger ingenting.

- Sluta vara med Alice... snälla?

Hennes lugna blick med halvslutna ögon spärras upp.

 Hon reser sig från bänken: - Sluta! Det är inte ditt beslut att ta!

  Hon börjar vandra från bänken in mot skolan och mot bal-salen igen.

- Jag går in, kom efter när du fattar att du inte bestämmer för min del. säger hon uppsnoffsigt.

  Han sitter kvar och tänker över det hon sa för några sekunder innan han sätter efter henne: han tänker inte ge sig.

- Bella! ropar han efter henne. - Fattar du inte att jag bryr mig?

 Han hinner ifatt.

- Än sen?

- Stanna!

  Hon stannar upp och vänder sig hastigt mot honom. Halvt förstummad av hennes häftiga röselse får han ur sig: - Jag lovar... Jag ska inte bry mig.

Rösten är lugn och pålitlig.

- Kan vi inte bli sams? säger han och tar ett steg närmare henne.

 Bella tittar ner i backen: - J-jag vet inte...

Han tar ytterligare ett steg. Han är nu så nära att hon känner värmen från honom.

När hon tittar upp och ser att han sorgsamt stirrar in i hennes ögon så smälter hon.

- Snälla...

 Känslorna tar över och hon slänger sig om hans hals. Han tar emot henne och kramar hårt tillbaka. Bella är så lyckligt att hon skulle kunna börja gråta krokodiltårar på momangen.

 - Förlåt. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär, det var ju meningen att jag skulle bjuda med dig hit ju.

  - S-skulle du?

Han blir orolig när han ser hennes sorgsna blick: - Hade du sagt nej?

Hans fråga gör henne nervös: - Va? Nej, jag hade sagt nej!

Han lyfter på ena ögonbrynet och hon inser med ens att hon sagt fel.

- JA!

- E-ehm.. Jag hade sagt ja.

- Hehe, phuuu. Han andas ut. - Det glädjer mig.

Bella ser fortfarande lite ledsen och nervös ut: - Vadå?

- Det glädjer mig, att du skulle velat gå med mig.

Hon tittar som svar.

- .. om jag hade bjudit dig.

- Det, det skulle varit roligt.

- Garanterat.

Trots att rösten låter lite lyckligare ser Bellas ansikte fortfarande ledsamt ut.

 - Ska vi dansa? Frågar han samtidigt som han lyfter upp en hand till hennes kind.

Beröringen överraskar henne.

- Du kommer bli besviken.. Jag är inte så bra.

William drar på munnen men tar inte bort handen: - Har du inte tränat inför balen? Hade du tänkt skämma ut mig inför allas ögon?

När det går upp för Bella att han försöker få henne glad så ler hon tillbaka mot honom och sätter handen mot hans: - Hehe, nej. Har du?

- Lite, jag kan ju visa?

- Okejdå. Men stålsätt dina tår.
  Han drar henne försiktigt mot sig.

- Skorna är hårda. Det är nog lugnt.

  Medan balen fortgår inne i skolan så dansar Bella och William ensamma ute i natten på skolgården i säkert en timme.

  Efter otaliga tå-trampningar så bestämmer de sig för att ta en paus och slår sig ner i gräset.

  - Bella.

- Aah?

- Vi borde...

 - .. bli tillsammans.

"Andas... andas.." Bella kippar efter luft. "Mitt hjärta stannar!"

 - V-va?

- Jo, vi borde bli tillsammans.

- Ja... J-jag hörde.

Hennes adning är ansträngd och hjärtat håller på att hoppa ur halsgropen.

- ... och? fortsätter William lugnt som om han frågat om hon gillar skolmaten eller något så alldagligt.

  - M-menar du det?

Han skrattar sarkastiskt åt henne: - Nej, det är något jag bara slänger ur mig?

Men han blir seriös snabbt igen och tittar ner i marken: - Det klart att jag menar det.

Bella tittar på honom som om han vore en utomjordning.

Han harklar sig: - Sluta titta sådär!

 - Skyll dig själv..

Allt kan inte gå bra jämt, men det vore kul om nåt funka någon gång...

Ännu en gång har mitt privata drabbel tagit överhanden.

Jag skulle vilja säga att jag är ledsen för det, men det vore att ljuga.

Vi alla har kriser ibland. Min fristad är här, och jag har hittat tillbaka.

Ha en underbar helg alla superfina läsare!

Jag ska försöka se till att den blir innehållsrik för er från min sida.

Hoppas ni förstår..

Appaloosa Plains (engelska namnet, kommer förmodligen inte ändras) heter staden som följer med The Sims 3 Husdjur som släpps i Sverige om 66 dagar!

Har ni lagt märke till den nya menyavdelningen jag lagt in här på sidan som innehåller info om alla de olika simsspelen?

Det är just tanken med själva menyn också, att man ska kunna läsa väldigt mycket information om varje spel. Just nu länkas man till recensioner av spelen om man trycker på bilderna - men tanken är att man ska kunna läsa vad som är just unikt och vad som medföljer vid varje spel!

Tex. vampyrer till Kvällsnöjen, låtsaskompis till Leva Livet, ect. Jag hoppas ni gillar idén!

Och så en bild!

Rolig bild jag fotade under en brand i mitt spel. :)

Här följer lite bilder ifrån ett bröllop som Ylva haft i sitt spel!

Vad jag kan se av bilderna så hålls bröllopet i Bridgeport. Vad simmarna heter vet jag inte, men de ser glada ut och bruden är väldigt vacker.

Tack för att du skickade in så fina foton, Ylva! (Ylva har en egen blogg besök den på www.onlythesims.bloggplatsen.se)

(Detta är alltså bilder tagna av Ylva, de ägs av henne men jag har fått tillåtelse att publicera dem) 

Vill du få ditt bröllop publicerat i min blogg? Eller kanske bara en lustig bild som du lyckats ta och vill dela med dig av till andra? Eller varför inte bara ett hus du nyligen har lagt upp på exchange och vill att fler ska se? Skicka ditt namn, gärna simmen/simmarnas namn och länk till din egna blogg/hemsida om du har en sådan till thesimsblogg@live.com.

Jag kanske publicerar just din bild!