Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23, Del 24

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel 926eb7
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan 009bc1
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Även här så är ny signaturbild under konstruktion.Del 25
 

Det är fredag och Carl är på en bar tillsammans med en vän.
  De dricker lite tillsammans och har en trevlig grabbstund på sportbaren. Carl tycker att det är skönt att komma iväg från manager/agent-yrket lite också för att kunna göra grabb-saker tillsammans med vänner. Precis en kväll som denna!
  Anna däremot är inte på någon bar eller hänger med sina vänner. Nej, hon har bestämt sig för att ha en skön, lugn och ledig kväll hemma för en gångs skull. Lyxa till det gör hon med hämtmat i form av pizza som levereras vid ytterdörren!
Pizzabudet: - Det blir 40§, tack!
Anna: - Jaså? frågar hon lätt innan hon räcker över den dubbla summan och ber budet att behålla växeln.
Budflickan blir praktiskt taget så lycklig att hon helgonförklarar Anna innan hon glatt hoppar in i sin skruttiga bil för att köra tillbaka till pizzerian.
  På sportbaren får Carl några händiga tips från Mike som är bra att ha när man arbetar inom manager-yrket, Mike är nämligen manager även han.

Mike: - Läckande skandaler kan förstöra en karriär inom nolltid! Så dyker någon upp innan pressen får reda på den? Gör allt för att dölja den! Gå under jorden om så krävs!
  - Hm... Jag undrar jag om denna är värd 80§! Om ens värd 40§? frågar Anna sig själv innan hon smakar på den slimeiga pizzan.

Otroligt nog så smakar den himmelskt gott, men Anna hinner inte mer än att ta en tugga till innan det vänder sig i magen på henne.
 Hon hoppar likt en gasell mot badrummet, var pizzan så dålig?
  Inne på toaletten får hon upp de båda tuggorna, samt frukosten och lunchen hon ätit denna dag. Kräkningarna verkar inte upphöra så Anna ringer Carl i frustration.
  Carl: - Vad menar du?
- ...

- Kräks du så mycket?!
- ...
 - Okej, jag kommer!
- ...
- Nej, det är ingen fara! Oroa dig inte. Jag kan träffa Mike vilken dag som helst!
 15 minuter senare står grabbarna i hissen. De har fått stressa genom garderoben för att få ut sina kläder i vimlet av människor som vill lämna in sina jackor för att komma in på klubben. 
- Ledsen Mike, jag hoppas vi kan göra om det snart!
- Ingen fara! Men kom ihåg, inga skandaler får komma ut. För flickans eget bästa!
 Ytterligare 10 minuter senare passerar Carl Annas ytterdörr.
- Anna!?
 Anna kommer utrusandes från badrummet och slänger sig i Carls famn.
- Anna..? Hur är det?
- Ja.. Jag mår så dåligt!
 - Kräks du lika mycket fortfarande? frågar han.
- Nej.. Inte lika mycket. svarar Anna ängsligt.
- Okej, så du mår bättre?
 Anna känner efter, hon försöker fokusera blicken på Carl men hon ser bara suddigt och oklart. För några hundradels sekunder hinner det till och med svartna för hennes ögon innan hon anstränger sig igen för att hålla sig på benen.
- Nej, jag mår sämst! får hon ur sig tillslut.
Carl ser allvaret i situationen.
- Anna, jag tror att du blivit ordentligt magsjuk! Det bästa vore om du kunde dricka lite vatten och sedan gå och lägga dig för att vila. Blir det inte bättre tills imorgon åker vi till sjukhuset och kollar upp det!
Anna håller med så hon dricker några glas vatten innan hon tassar till sängs.
Carl stannar över natten och håller ett vakandes öga över henne, redo för att sticka in till sjukhuset om det skulle behövas.
 Natten blir relativt lugn. Anna går bara upp för att kräkas en gång under hela natten. På morgonen efter känner Anna sig precis som vanligt, inte sjuk alls.
- Är du säker på att du är bättre verkligen?
- Ja!
- Känn efter ordentligt.

- Okej.
Anna funderar på hur man egentligen "känner efter på riktigt". Hur vet man vad som är på riktigt och vad man egentligen bara inbillar sig?
Men hon känner i alla fall inga spår av illamående eller ens huvudvärk!

 - Nej, ingenting. Det måste varit någonting dåligt i min lunch igår bara...
- Högst troligt i sådana fall..
 - .. men lite konstigt ändå, tycker du inte?
- Jo.. Men vem vet vad det finns för parasiter, bakterier och sådant i maten man får i sig. Inte så konstigt om någon sån ger utslag på kroppen. Verkar fullkomligt normalt!
- Så du är frisk med andra ord? Och redo att jobba idag?
 - Frisk som en nötkärna!
  Och i samma veva som Anna sagt klart det sista ordet för hon slänga sig ur bubbelpoolen...
  ... och spurta mot badrummet.
  Väl där så kräks Anna ännu mer...
 

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel 926eb7
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan 009bc1
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 24
 

Anna minns hur kall Alex var i telefonen mot henne sist, så hon är beredd att ge tillbaka med samma medicin nu utanför snabbmatsrestaurangen.
Anna: - Hejsan, Alex. säger hon kallt men artigt.
Alex stammar fram sitt: Hej.

Anna fortsätter snabbt: - Det här är Vincent!
Alex antar en bister min medan hon presenterar Vincent.
Men han känner sig tvingad att hälsa: - Hej. Trevligt att råkas.
Vincent hälsar också: - Hejsan! Tack detsamma. Så du blir också hunrig mitt i natten som jag och lilla Anna här? Vincent lägger på ett litet skratt efteråt.
 Alex ser ut som att han ska börja gråta. "Jag och lilla Anna..?"
- Hehe. Jo men visst. Alex börjar låta spydig.
 Anna märker att Alex blir tjurig, precis som hon ville! Perfekt läge att lägga grädde på moset: - Vincent sötnos. Ska vi äta innan maten tar slut?
Alex ser ut att vilja sjunka genom jorden.
  Vincent är en villig motspelare: - Javisst gumman. Säger han och tittar stolt efter henne.
- Trevligt att råkas då... Allan var det va?
 Alex ser ut som ett fån, varken kapabel till att gnäbba emot eller springa fram och be Anna om ursäkt sen sist.
  
Det enda han delar ut är onda blickar till Vincent. Men Vincent ler fånigt tillbaka och vinkar i gensvar.
 När Anna passerar Alex säger hon ingenting, hon håller bara huvudet högt. Sårad och arg som ett bi riktar Alex ned sin blick i backen.
   Även Vincent passerar med huvudet högt.
  De lämnar Alex ensam i den tidiga Bridgeport-morgonen. Alex vill inte storma restaurangen och konfrontera dem, men han vill veta mer om Anna och Vincent, så han bestämmer sig för att gömma sig och tjuvlyssna när de sedan lämnar stället.
  Solen börjar nu sakta men säkert gå upp medan Alex väntar bakom knuten på restauranghuset.
  Efter ett tag dyker äntligen Anna upp och Alex spetsar öronen.
  När han får se hur mycket Anna skrattar i Vincents sällskap blir han helt förkrossad. Hur kunde allt te sig som det gjort?
  - Kommer han strax?
- Jadå, han är supersnabb!
 Direkt efter de sagt så svänger en taxibil in mot trottoarkanten vid restaurangen, Carl kliver ur bilen.
- Jag sa ju att han var snabb!
Carl: - Hejhej på er!
- Baskimens! Supersnabb!
 - Hej Carl! Hur är läget?
- Hej du Vincent, så det är du som haft hand om Anna hela natten? Med mig är det bra, med er?
- Hehe, super!
 - Har du hört mer om filmen ännu Vincent? När är premiären?
- Oj, juste! Den är om en vecka precis! Jag tänkte bjuda med mig Anna dit som dejt. Om det är okej alltså?
 
- Haha, nämen. Tänkte du?
- Superbra idé. Det gillar fansen! Carls röst utstrålar hans entusiasm.

Alex som stått och tjuvlyssnat har det inte gått så bra för, han hör knappt vad de andra pratar om. Det enda ordet han hittills kunnat utskilja är dejt som Vincent sa... och han befarar det värsta.
  
- Men vi alla borde träffas och ha någon liten middag eller något precis innan själva föreställningen? föreslår Carl.
- Bra idé!
 - Superbra idé! utbrister Vincent. - Jag bor tillsammans med min syster. Ni kan komma till oss runt 16:00-tiden då? Nu på lördag om en vecka. Blir det bra?
Gänget bestämmer sig för det.
  Sedan slänger de sig in i en taxi och beger sig ifrån platsen.
  Alex står kvar ensam, han har hört; dejt och bor tillsammans med. Egentligen önskar han att han inte stannat och lyssnat på samtalet. Det är dags att han berättar sanningen för Anna... 

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel 926eb7
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan 009bc1
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 23

Terés: - Det är alldeles försent? Måste du verkligen?
Terés låter tjinkig och dallrar på rösten. Hon vill säga till Anna på skarpen men vågar inte efter Anna berättat för Terés att hon hörde allt Terés sa om henne och Alex. Fyra dagar har gått och Anna har bara suttit hemma och tänkt. Tänkt på det Terés sa, men framförallt på hur hon på bästa sätt ska glömma Alex med tanke på att han inte verkar vilja ha någon kontakt med henne.
 - Jag tycker det är dumt, okej? En person med sådan status som du har ska inte ränna runt tre på natten ensam ute?
Den här natten vill Anna rensa tankarna med frisk luft och en härlig promenad istället för att sitta vaken och grubbla i sängen. Hon kanske till och med blir så pass trött att hon kan sova mer än en timme i sträck!
  
- Snäällaa.. Anna!
Anna låter irriterad: - Åh! Ge dig nu Terés!
- Kan inte du följa med henne Carl?
Carl som varit passiv i samtalet hittills svarar snabbt: - Va? Jag?
 - Det blir väl bra Anna? Så slipper du gå själv?
Terés tror att Anna har sömn- och depressions-problem på grund av att hon gick bakom ryggen och pratade om det känsliga ämnet; Anna och Alex. Men egentligen är Anna mest sur över att det Terés sa var sant, och det fick hon även bekräftat av Alex när han slängde luren i örat på henne när hon försökte kontakta honom. Men det är ingenting hon tänker säga till Terés. Hon tycker att Terés också borde få lida av lite negativa känslor först..
 - Varför låter vi henne inte bara gå själv? Hon är en vuxen människa Terés?
Anna står inför dem och ångrar att hon ens sa att hon var på väg ut. Nu har det här samtalet förvandlats intill någonting som säkert skulle uppstå om en tonåring bad sina föräldrar om lov att gå ut såhär pass sent.
 - Om det skulle hända Anna nåt nu medan vi inte är sams så skulle jag aldrig förlåta mig själv!
Anna inspekterar Terés: - Och om vi var sams då?
- Det hör inte hit! svarar Terés spydigt.
 Hon riktar blicken mot Carl: - Snälla, prata vett med henne!
Nu börjar det verkligen falla in på tonåring-föräldra-snacket.
 - Ibland förstår jag inte hur ni orkar hålla på...
  Terés börjar inse att hon har svårt för att vinna den här matchen.
  - Okejdå! Men ropa inte på mig om någonting händer!
  Hon börjar gå därifrån.
- Ni finner mig i badet!
 - Hur är det med dig? frågar Carl lugnt när han hör att Terés börjar spola upp badvatten.
- Det... ehm. Det gör ont.
- Hur då?
 - Vad menar du "hur då"?
- Ja, säg hur det gör ont. Det kanske får dig att känna dig bättre.
- Hmm...
Anna tänker efter hur hon ska förmulera känslan hon har inom sig.
- Tänk dig.. Att du saknar någonting, som en del av dig själv. Du saknar det hela tiden, varje minut, varje timme - varje dag. Och det känns som att det är hopplöst, för hur mycket du än saknar så kommer det aldrig att bli som det en gång har varit.
 Carl tänker efter en lång stund på det Anna just sagt.
- Det låter verkligen som att du behöver en promenad.. Att tänka över allt detta på. Men, tänk också på att om inte mörkret någon gång dök upp - så skulle vi aldrig få möjligheten till att se stjärnorna.
 De kom överrens om att Anna skulle ringa när hon ville komma hem så skulle Carl skicka en bil så hon snabbt kommer hem.
Men tills dess så har Anna en lång känslosam promenad framför sig. Mesta delen utav den tänker hon på Alex, men när hon passerar fjärilskupolen där Matthew en gång friade till henne så börjar hon tänka på honom.
 "Och jag som försökte intala mig själv att gången efter Matthew skulle bli rätt..."
  Anna tar den långa vägen runt fjärilskupolen, vägen som går längst vattenbrynet. Vågornas klunkande mot strandens sand och stenar har en lugnande inverkan på henne och hon börjar känna en uns av ro inom sig.
  Svagt så smyger sig ett annat ljud sig på medan Anna fortsätter sin väg längst vattnet. Även fast detta inte är ett så värst naturligt ljud, inte heller vad de flesta  skulle uppleva som ro-givande - så finner Anna ljudet från trummorna harmoniskt och inte alls stressande.
   Trummorna spelas på av en tjej inne i ett stort lusthus och Anna smyger sig närmre för att höra lite bättre.
Hon är riktigt duktigt hon som spelar. Trummar i fina lugna takter, med inte alls hårda slag.
 "Jag hoppas hon mår bra..." dyker upp i Annas tankar från ingenstans och det slår henne direkt efter att tjejen trummar sorgsamt.
  Men nog har Anna med hennes egna problem så hon traskar vidare.
  Hon stannar till vid en fontän i närheten och tittar rakt in i strålen.
Men det är inte vattnet som fångar hennes uppmärksamhet den här gången...
 ... utan personen som befinner sig där bakom (och en bit ifrån).
   Vincent verkar djupt försjunken i sin bok.
  - Är den bra?
  Vincent: - Åh! Anna, gisses. Du skrämde mig, Anna.. svarar Vincent lättsamt.
- Gjorde jag? Förlåt.
 - Hehe, det är ingen fara! säger han och ler.
  - Vilken tur...
- Slå dig ner vet jag! Det var ett tag sedan. Jag har varken sett dig på galor eller i media.
 Anna kommer snabbt på en vit lögn: - Åh, jag har varit sjuk. Influensa!
  - Mitt i sommaren?
"Shit? Kan man inte ha det!?"
 - Halsfluss då?
- Haha! Då får jag verkligen hoppas att jag inte har blivit smittad.
- Ehm, hur menar du?
- Med tanke på vår kyss, alltså.
- Åh! Juste!
Anna blir lite generad och byter snabbt samtalsämne: - Vad är det för bok?
 - Äh, en fantasy-bok bara. Spännande. Brukar komma ut hit och läsa ibland när jag inte kan sova. Jag antar att du inte heller kan sova.
  Anna börjar se lite dyster ut: - Nej.. Det kan jag faktiskt inte...
- Du borde läsa en bra bok! Du kan få låna denna boken av mig! Jag har redan läst den tre gånger.
 - Har du?
- Japp..
- Slutar den lyckligt?
- Tillräckligt.
- Åhh..
Anna ser fortfarande dyster ut.
- Vill du ha mat? Jag börjar bli lite hungrig! Jag har suttit här sen elva!
Anna kan inte motstå Vincents snälla ansiktsuttryck när han frågar utan går med på att åka och äta frukost med honom. Klockan börjar ju trots allt närma sig halv fem på morgonen. 

 De åker till det enda stället som har öppet, en snabbmatskedja, och på vägen dit så pratar de om fantasy-boken och sedan också om filmen som de nyligen spelat in tillsammans.
- Du måste gå på film-galan! Och premiären såklart! Filmpremiären.
Äntligen har Annas negativa tankar skingrats och hon pratar glatt med Vincent som om hon inte var olycklig alls.
 Men när dörrplingan till snabbmatskedjan som de precis närmat sig pinglar och en person går ut från restaurangen så fryser hela Annas mage till is. Hjärtat slår dubbelt så snabbt och är nästan på väg ur bröstkorgen på henne.
  Och känslan av att hon bär en säck med sten med henne var hon än går kommer tillbaka...
"Varför var du tvungen att dyka upp här...?"

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel 926eb7
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 22

Terés: - Hallå det är Terés!

  På andra sidan linjen talar Carl till Terés med utmattad stämma.

- Åh? Ni är hemma snart? Då startar jag upp bubbelpoolen så den är varm och härligt tills ni kommer så kan vi prata om hur inspelningen gick!

Carl säger något sedan lägger de på.

 När Carl och Anna väl kommer hem ifrån filminspelningen en halvtimme efter Carl ringt Terés, så hoppar Anna direkt i vanliga badet för att tvätta bort allt smink hon hade på sig under inspelningen så att det inte hamnar i bubbelpoolen.

  Carl: "Åh, Terés måste glömt att sätta igång den här nedrans bubbelpoolen!"

Hon ropar på Terés men hon svarar inte.

 Efter 20 minuter dyker Terés upp.

- Hej!

Hon kommer snabbt på att hon glömt bort att det var hon som skulle sätta igång poolen: - Åh, förlåt! Jag glömde!

- Hehe, det är lugnt. Men vart har du varit?

- Jag var tvungen att springa och handla något bara. Vart är Anna?

- I badet, hon kommer snart.

Terés byter om och gör sig redo för att hoppa i karet.

- Var det tufft? Den sista inspelingsdagen. Du låter sliten.

Carl sluter ögonen och lutar sig tillbaka, han är faktiskt väldigt trött.

- Nja, den var mer jobbig för Anna kan jag tänka mig. Men att vara vaken hela natten är tufft för alla.

- Hmm.. okej! Så Anna hade roligt? Hon tänker inte fortfarande på den där snubben som varit så taskig mot henne?

Carl känner sig obekväm med samtalet, men han låtsas vara oberörd: - Vad menar du?

- Ja, men du vet? Alex. Så vitt jag vet så har han inte hört av sig till Anna någon gång efter festen förra veckan. Och de var ju ganska... intima.

  Carl försöker skämta bort ämnet och leda in samtalet på någonting annat:

- Okeej. Men vi kanske inte borde prata om det nu, utan om filminspelningen.

Terés inspekterar hans tillgjorda leende och blir ännu mer bestämd på vart det här samtalet ska leda: - Jag tycker att det är mycket dåligt av Alex att utnyttja Anna sådär!

 Carl försöker igen att färda bort diskussionen: - Är du ens säker på att han gör det? Jag menar, filminspelningen! Den gick jättebra.

Samma reaktion från Terés: - Ja, jag är säker. Vad kallas det annars?

 Carl ger med sig och faller mot sin vilja in i konversationen om Alex och Anna med Terés: - Jag vet inte.. Han kanske inte vågar höra av sig. Eller så har han redan hört av sig till Anna bara att hon inte sagt någonting om det till oss.

Terés suckar: - Inte så troligt!

 - Hur vet du det så säkert?

Terés inspekterar Carl: - För att de skulle vara tillsammans om Alex ville det! Så hade Alex hört av sig och sagt att han ville satsa på Anna skulle hon ta emot honom med öppna armar. Är de tillsammans? Nej? Alltså har han inte hört av sig.

Det Terés inte vet att medan hon slänger ur sig sina sarkastiska ord, står Anna på terassen ovanför och hör alltsammans.

 Hon vet inte vad hon ska vara mest chockad över. Terés plötsliga anfall? Att hon försöker få med sig Carl? Eller bara trots elaka formuleringar så har Terés ändå fått ur sig sanningen.

  Anna står en stund och lyssnar på samtalet om henne och Alex som förs mellan Terés och Carl nere i bubbelpoolen. Men snabbt byter de ämne och börjar tala om film inspelningen. Trots det så ligger det tidigare samtalet kvar i Annas tankar.

Anna: "Jag måste visa att hon har fel! Jag ska ringa honom!"

 Anna byter terass, från den på samma sida av huset som Carl och Terés befinner sig på, till den andra sidan där det inte finns en chans att de skulle kunna höra henne om hon talar med någon annan.

Men fingrarna dröjer kvar på telefonen och hon tvekar på om hon verkligen ska ringa.

"Sväva eller falla?"

Hon slår in siffrorna på telefonen.

 Anna hör att signalerna går fram innan hon ens hunnit föra telefonen till örat.

"Sväva eller falla" upprepar hon för sig själv i sitt sinne.

 Den relativt korta väntan på att Alex ska svara på andra sidan luren verkar som en evighet, men plötsligt så sprakar någonting i telefonen...

  Det som låter är Alex som tar upp telefonen ur byxfickan, han tittar på displayen och inser att han råkat trycka på Svara-knappen av misstag. Nu måste han ta samtalet, även om han antagligen inte hade svarat om han sett vem det var.

  Alex: - H-hallå..?

  Rösten är osäker men bestämd och blåser bort all tendens av mod inom Anna.

Hon nästan stammar fram några ord för att låtsas vara oberörd: - H-heej! ... Ehm, det, eh det är Anna!

Inte så värst övertalande.

- Hej, A-aa. Han är påväg att säga hennes namn men verkar hinbdra sig själv.

- Hej, du..

- Hur, hehe, hur ä-är det?

Anna hör hur Alex suckar.

- Du, jag är lite upptagen nu och kan inte prata. Vi får höras av om det senare. säger han med proffesionell stämma.

- Eh?

Alex slänger på luren.

 - H-hallå?

En montom ton ljuder i andra änden. Han la på..

Anna håller luren mot örat ett tag för att smälta allt. Hela tiden hör hon samma ton.

 Elise: - Vem var det?

- Det var min agent. 

- Din agent?! Det var hon eller hur! Det var Anna!

- Nej. Det var min agent...    

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 21
. 

Mirja: - Åh! Det kommer att bli ett grymt slut på den här filmen ressigörn! Helt fantastiskt. Det ser så verkligt ut mellan dem.
Ressigören: - Det var det jag hade hoppats på! Men, scenen är inte riktigt färdig ännu Mirja!
 Anna: - De tittar på oss..
Vincent: - Du verkade inte ha något problem med alla dessa åskådare medan vi spelade in andra scener?
- De, ehm.. De scenerna var ju liksom.. inte likadana.
- Kanske inte. Men, vi gör det och sen är det över. Det kommer vara precis som med allt annat! Man oroar sig nästan alltid i onödan, sen när man väl gjort det så skrattar man nästan för att man kunde oroa sig över en sådan sak.
   
- Du har säkert hur rätt som helst.
- Jag HAR hur rätt som helst.

- Dåså...
Vincent lägger armarna runt Annas midja. Och helt enligt manuskriptet så placerar Anna sina händer på Vincents kinder.
- Du är varm.
- Känner du det genom de där handskarna?
- Ja, det klart.. Skulle jag ha händerna såhär?
- Säkerligen.
 På håll står teamen beredda med kameror och sådant för att kunna fånga det perfekta ögonblicket på film...
  Vincent lägger huvudet på Annas axel.
- Stod det såhär i manuskriptet?
- Shyy... Man får lägga till saker om det känns rätt..
- Åh?
- När man e professionell, inte du.
- HE-HE! Anna får ur sig ett sarkastiskt läte.
- Shyy!
 Sedan sluts de båda samman i den kyss som ska avsluta hela filmen. Det goda vinner över det onda och prinsessan får sin prins, i en lite mordernare tappning.
  Kyssen fortgår i några minuter för att kameror i olika vinklar ska ha tillräckligt material för att göra en riktigt rörande scen till den slutgiltliga filmen sedan. Men tillslut så lägger de av:
- Se? Det var inte så farligt?
- Nejdå...
 Ressigören bestämmer sig för att ett par scener behöver omtas innan skådespelarna kan bege sig hemåt.

  Men tillsist är det äntligen dags för att skiljas åt för sista gången. De samlar ihop sig till ett sista möte och pratar lite granna.

  - Det gick inte så bra för mig som jag hoppats i den här filmen. Jag är ledsen om de måste kalla tillbaka för omtagningar bara för att jag klantat mig!
- Oroa dig inte Mirja! Jag tycker du har varit grym, hela filmen igenom!
 Mirja ser chockat tillbaka på Anna. Men hon finner sig snabbt och tackar: - Åh, tack så mycket Anna!

  - Wiiiiiho! Äntligen färdiga allihopa!
  - Yes! Tack för tiden!
- Tack detsamma, Vincent!
- Hörrni! Sakta i backarna, det är inte säkert att ni inte blir återkallade!
 - Men vi får hoppas att vi inte blir det! svarar Anna sarkastiskt.
 - Bara för det så ska jag kalla dig enbart till studion i fall att någon röstinspelning måste omtas!
- Haha, du kan ju alltid försöka!
 - I så fall kommer jag också! Jag tycker vi verkligen har haft riktigt roligt tillsammans!
  - Jag med!
- Vi får definitivt ta och träffas på fritiden också!
- Såklart!
 Ressigören och Mirja lämnar efter några minuters samtal inspelningsplatsen. De lämnar Vincent och Anna talandes.
- Jaa.. Tack då Anna. Du märkte att det sista inte var så farligt?
- Hehe, som du sa - det är nästan pinsamt nu! Men tack själv, ehm.. för tiden alltså!
- Haha! Vi får definitivt ta och ses på fritiden.
- Hehe, definitivt.
- Ha det så länge!
- Visst, du med!
Vincent lämnar också inspelningsplatsen...
 ... i samma veva som Carl springer fram till Anna och ger henne en stor kram.
  Carl: - Du var bäst!
  - Jag får beröm hela tiden fast jag inte var så himla bra! Men tack, Carl.
- Det är ju för att peppa skådisarna man säger så ju!
 - Jaja? Så jag var egentligen inte bäst?

- Här kommer sanningen fram minsann!
- Hehe, toka! Nu åker vi hem till dig.
 - Eller hur?! Som om jag skulle ta med dig hem till mig? svarar hon sarkastiskt.
Carl bara skrattar i gensvar.
 Men han återhämtar sig från skrattet snabbt och svarar: - Det klart!
  - Högst OOO-troligt! svarar Anna ännu en gång sarkastiskt.
Carl kommer inte på något bättre svar än att skratta åt hennes sarkasm.
- Kan du gå i det här tillståndet? frågar Anna efter några minuter då Carl inte slutat skratta.
 - Underskatta mig inte! svarar han med glimten i ögat och rätar på sig för att börja gå.
  - Den egentliga frågan borde vara: kan du gå i de där skorna?
- De DÄR skorna kommer vara världens mode om 100 år!
- TUR att jag inte lever då. Jag skulle bryta benen av mig varje gång jag går till brevlådan för tidningen på morgonen.
- Men åååh! Mode för tjejer Carl!
- Nää?!

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan
Carl - Vinröd

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 20

 Mirja: - V-vi klarar det aldrig! Eller, klarar vi det?
Vincent: - Typiskt.. Jag vet faktiskt inte!
Anna: - Jag har en idé! 

 Anna vänder sig mot Vincent som ser frågande ut:
- Vad har du för idé? säger han och lyfter ena ögonbrynet.

- Vi måste helt enkelt upp på taket, det är den enda stället moderskeppet kommer se oss ifrån. Det är endast därifrån vi kommer att kunna signalera om att vi är här!
 Mirja ser skeptisk ut: - Helt enkelt? Hur skulle det kunna bli helt enkelt?
Vincent och Anna inspekterar Mirja och väntar på förklaringen varför inte det skulle funka.
Mirja pustar: - Men åh, förstår ni ingenting? Om moderskeppet tar oss för Jord-folk är vi så gott som döda! Och, inse det, vi är mycket bättre pricktavlor uppe på taket!
- Åh.. Det tänkte jag inte på. Men det är värt risken! Vi måste härifrån.
- Jag tycker ock..
Anna hinner inte ens säga hela meningen innan ett skott uppifrån svishar förbi henne och ner i backen precis intill dem.
De tittar chockat på varandra: - SPRING!
  Alla får snabbt upp farten och tar skydd vid ett gammalt industriområde. De är inte säkra på vart de exakt befinner sig, men de blir i alla fall inte beskjutna längre.

  
De stannar tvärt när de märker att de inte kommer längre, de har hamnat i en återvändsgränd. Går de tillbaka riskerar dem att bli beskjutna igen.
- N-nu då!?

 - Jag vet inte.

  - Vi... måste inse det...

  - Ja.

  Ressigören: - BRYT, bryyyyt!
Kamerorna omkring de tre stjärnorna slutar rulla och alla som varit så tysta runt omrking börjar diskutera effekter och ideér. Några tar en kaffepaus, men de aldrig flesta arbetarna börjar packa ihop sina saker för att bege sig hemåt.
 Carl som stått och tittat på Anna bakom kameran hela tiden går fram till henne.
Carl: - Suveränt! Jag hade inte förväntat mig detta, att du skulle vara så bra på din första filminspelningsdag. Och vi som hållit på enda sedan imorse, är du trött?
- Nejdå! Tycker du jag var bra?
- Ja, du är verkligen begåvad!

 - Fortsätter du såhär kommer du få fler roller i andra filmer, om du nu vill satsa på att bli skådespelerska!
- Det är verkligen spännande att göra film! 

  - Vad vill du att jag ska göra?
- Ha MER inlevelse! Du spelar en rädd karaktär, men när ditt "verkliga" mod sätter in så syns det igenom. Du ska vara rädd, inte tuff.
- Ååh, okej. Jag ska försöka mer!
- Bra!

 Vincent, Annas motspelare, går fram till Anna och Carl.
- Bra jobbat Anna! Jag trodde aldrig att du skulle vara såhär duktig. Jag är glad att jag antog mig rollen som din motspelare, jag tror att den här filmen kommer att bli en succé!

 - Åh, tack Vincent! Tror du det?
- En succé? Jadå!
- Haha, som sagt tack, men vi alla vet att du är den riktiga stjärnan i den här filmen! Jag är faktiskt ett stort fan, jag tror jag sätt alla dina filmer faktiskt!

 - Vaa!?
- Haha, ja!
- Coolt! Jag menar det coolt!

 - Hör upp allihopa! Nu börjar vi igen!

  
- YES SIR!

 De åker till utkanten av Bridgeport för att spela in de sista scenerna utav filmen.
- Anna, de här slutscenerna kommer att knyta ihop hela filmen. Känslor är otroligt viktigt! Förmedlandet av känslor, era känslor. Förstår du?
 
- J-jo.. Men jag är lite nervös. Eller mycket nervös!

 
- Ta det lugnt Anna.. Du om någon borde ju veta att allt på film är ju bara skådespeleri. Allt är ju liksom, på låtsas...

 - Du ordnar det, okej?
- Hehe, tror du?
- Nej, jag vet. Det klart du fixar det! Det är ju egentligen ingenting emot när ni hoppade bland "hustaken" i de tidigare scenerna.
- Jag betvivlar mig inte fysiskt, Carl!
- Tänk då att Vincent är någon du tycker om. Alltså verkligen, verkligen tycker om.
- Verkligen, verkligen...?
Anna blir överraskad av hennes tankar.
"Varför dyker inte Alex upp som första tanke..? Tycker jag inte verkligen, verkligen om honom?" 

 Vincent har smugit upp bakom dem och hört det senaste ur konversationen.
- Det går bra! Det kändes knäppt första gången för mig också.
- O-okej..
- Då kör vi alla sammans!
 Anna och Vincent börjar gå ifrån de andra.
- Stopp, stopp! Där blir bra! Kameror redo?
Kameramännen: - Ja!
- Ljud?
Ljudteknikerna: - Yes!

 - Lugn?
- Fotografer?
- Knappast..
Fotograferna: - Ja!
- Det är fint här.
- J-jo..

 Vincent vänder sig mot Anna.
- Då fixar vi det här då?

 - Gör som din agent sa, låtsas bara att jag är någon du verkligen gillar.  Nån sjukt snygg kille.
 - Äh, sluta. Du är ju "sjukt snygg" ju.
- Tänk på känslan då, som du vill förmedla. Det brukar jag alltid tänka på. Hur man vill att det här ska uppfattas av de som kommer att kolla på filmen.

 Filmcrewet och de andra står beredda med kamerorna i högsta hugg.

  
- Hittat känslan?
- Jag tror det, har du?
- Hehe, jag har den alltid. Proffesionell du vet.
- Aah! Juste, hur kunde jag glömma?
 
- Då kör vi.
Vincent sträcker sig mot Annas hand och hennes hjärta börjar rusa.
 - Ja-jag tappade känslan!
- Hitta den..
Anna slappnar av och tittar på Vincent.
"Varför kan jag inte bara vara som han? Lugn och sansad vilken scen det än handlar om. Jag vet ju att jag vill göra film, och om det här ingår i film - då måste jag klara av det! Allt annat åtsido, nu kör jag! Det gör ju absolut ingenting att han verkligen är tok-snygg..."

Anna greppar tillbaka om Vincents händer.
- Finns den?
Anna rodnar och tittar upp på honom, rädd att han läst av vad hon just tänkte..

På avstånd, verkar det som att rodnaden ser ut att vara en romantisk känsla mot Vincent.
- De ser ut att vara helt nerkärade i varandra ju!
- Bra... bra... 

Jag vet att denna delen är ganska kort, därför sätter jag in den

betydligt längre Jubileums-delen 20 imorgon eller på söndag...

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Carl - Vinröd

Gäster / Tillfälliga - Grå, Cyan & Magenta.

Del 19

Dagen efter festen ringer Anna till Carl och ber honom komma förbi.
Carl kommer nästan genast eftersom Anna lät orolig på rösten i telefon.

Carl: - Jag kom så fort jag kunde, vad..

Carl andas ut.

- .. vad är det som har hänt?

- Alltså, igår var jag och Terés på en fest här i stan. Och på den festen träffade jag Alex. Vi bråkade och sådär, eftersom vi insett att vi inte längre kan vara vänner. Jag sa att jag inte ville ha någonting med honom att göra, det var då han övertalade mig.

- Övertalade dig?

- Ja! Han sa att han bara tänkte på mig och att han ville vara med mig. Jag citerar: Att kunna är inte samma sak som att vilja. Och då ville jag också, tror jag.

- V-va..?

 - Ja, så jag var med Alex. Där på festen, tills vi blev påkommna av Terés. Då blev Alex rädd, chockad, kalla det vad du vill? Och rusade ut därifrån i endast underkläderna! Allt hade väl varit okej om det inte varit för den personen som såg Alex springa ut.

- Jag pratade med Tiara utanför, hon sa att den här personen som sett Alex pratat om det inne på festen. Jag försökte intala Tiara att det inte var så och att hon skulle säga det till resten av personerna på festen. Men, du vet ju hur det är.. Jag vill inte att massa rykten ska börja spridas.

- Anna..?

Carl tittar på Anna med en skeptisk blick.

Anna får mag-ont när hon inser vad hon egentligen ställt till med.

- Är det försent? Omöjligt?

- Ehm... Kan vi prata om detta någon annanstans?

Anna rodnar, hon skäms lite för att varit så påflugen.

- Åh, javisst.

 De sätter på varmvattenkaret på baksidan och hoppar i för att fortsätta samtalet.

- Jag ångrar verkligen, att jag gjorde som jag gjorde. Du vet hur det är. Man tänker att "Jag skulle aldrig kunna göra så", sen när man väl är där så är det inte så lätt att stå emot.

- Du vet inte varför du gjorde som du gjorde? Du gillar väl Alex?

- Ja... Och att han tyckte samma sak som jag igår var så överväldigande, så svårt att stå emot. Det kändes som att jag var i sjunde himlen.

- Dåså? Jag förstår inte problemet? Då kan ni väl lika gärna gå ut med det? Och låta folk se?

Anna dagdrömmer fortfarande om Alex när Carls raka fråga tar ner henne på marken igen.

Hon tittar på honom.

"Så lugn.."

- Ehm, han har flickvän.

Anna sluter ögonen, lutar sig tillbaka och inväntar utskällningen.

- Anna!

- Jag vet. Jag sa ju att jag ångrar mig.

Carl slappnar av lite.

- Jo, jag vet.

- Så, hjälper du mig med media?

- Det är det jag är till för, klart jag hjälper dig.

 All mag-ont är som bortblåst.

- Så...

Carl bävar sig nästan inför att ställa frågan, men han gör det i alla fall:

- Så vad händer mellan Alex och hans "flickvän" nu?

- Tror du de kommer att göra slut?

Det mag-onda fann sin väg tillbaka.

- Ska jag vara ärlig? Så vet jag faktiskt inte. Han sa ingenting om det igår. Han har aldrig ens nämnt att han ska lämna henne, så jag vet inte. Han leker med känslor som leksaker. Det gör mig ganska ledsen.. och osäker.

- Ta det lugnt, jag tror det som är meningen att ske är det som sker. Är det meningen att du och Alex ska vara tillsammans så kommer det bli så. Du har ju redan bevisat hur du känner, det finns liksom inget mer du kan göra. Förutom att förfölja honom, men ska jag vara ärlig så gör nog det bara saken värre. Äh, tänk på annat nu, det löser sig! Och media tar jag hand om, lugna puckar.

Och ännu en gång har Carl fått Annas mage att lugna ner sig, hur gör han?

"Hur lyckas han alltid? Varenda gång? Han får allt att kännas möjligt, han får saker att känna som om de ska lösa sig, oavsett."

"Jag har sån otrolig tur att ha honom, bästa agenten ever..."

Anna lutar sig tillbaka.

- Vad tänker du på?

- Att du är bäst..

- Haha!! Vaa?

- Ja, hur skulle jag någonsin kunna klara mig utan dig?

- Du verkar ha klarat dig bra innan jag kom.

- Haha, bra? Ingenting emot nu. Lämna mig aldrig!

- Haha, nej. Aldrig.

Terés: "..?" 

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 18

Alex: - Snälla...

  Anna: - Varför..? Varför? Vi vet bägge två att du inte kan göra såhär.

  - Men att kunna är inte samma sak som att vilja. Ibland gör man saker man inte trodde var möjligt.

Alex närmar sig. Anna's kropp säger "Ja, ja, ja..." men hennes sinne säger "Nej, nej, nej...".

- Det är.. det.. f-fel.

  - Allt blir bra, jag lovar. Det ska vara du och jag. Det är det enda vi vet säkert.

  Trots sinnets många varning så ger Anna vika för Alex' kärleksprat.

  Hon låter honom närma sig för att kyssa henne.

  Efter kyssen så var det som om alla hämningar var borta. Ingenting kan stoppa dem längre. Det enda Anna var säker på var att hon var ensam i ett rum med mannen hon älskat så länge.

De sätter sig på sängen för att prata, ingen av dem verkar förstå vad som just hänt mellan dem.

 Anna är överlycklig för att Alex är där med henne. Och Alex som gick till festen med låga förhoppningar som att de i alla fall skulle skiljas som vänner kan inte heller förstå någonting av det som hänt förutom att det är dom två, där och nu.

De tänker inte på vart de befinner sig när de blir allt mer intima.

Festen rullar på utanför som vanligt. Ingen märker att någon utav de två saknas förrän en man vid namn Matt vill diskutera affärer med Anna.

Matt: - Någon som sett Anna Craft?

Tiara: - Hon och Alex pratar i rummet med leopardtäcke.

Terés fattar hinten.

 Med bestämda steg går hon mot sovrummet där Anna och Alex befinner sig. Hon och Anna ska därifrån innan någonting knäppt händer mellan Anna och Alex.

  Hon inser efter att hon ljudligt klampat in i sovrummet att hon kommer försent.

Terés: - Anna!?!

Terés ångrar ganska snabbt att hon ropat på Anna så högt. Förgäves försöker Terés göra sig osynlig.

Anna förstår att hon och Alex blivit påkomna och att de inte längre är ensamma i rummet. Hon viskar det till honom.

 Alex flyr ut i rummet nästan i samma stund som Anna berättade för honom att Terés var där.

  Terés tittar gapande efter Alex chockad. Hon vet inte vad hon ska säga.

  Anna och Terés bestämmer sig för att prata så lite som möjligt och bege sig från festen snabbt.

- Anna, vad tänkte du? Han har ju flickvän!

- Är det inte ganska tydligt att det var det enda jag inte tänkte på just då!

  - Carl kommer att döda mig om det här kommer ut! Han som jobbar så hårt för min image..!

 - Hur kunde jag vara SÅ dum?!

- Ska vi hem eller?

De hinner inte gå innan de hör någon skrika Annas namn i ren panik.

- Aaaaah, Anna!!

  Anna går fram för att möta en chockad Tiara.

- V-vad hände?

- Vad menar du?

- Mellan dig och Alex!

- Eeeh?!

"Redan påkommen? Attans! .. Det här måste skötas snyggt!"

- Vad menar du?

- En där inne säger att hon såg Alex springa ut i bara kalsongerna efter erat prat!

- Haha, de gör visst allt för att ljuga ihop en bra historia som folk ska gå på och sedan sprida vidare. Tiara, du känner ju mig, du vet att jag och Alex varit KOMPISAR hur länge som helst!

- Ah, skönt att höra.

- Jag är ledsen, men jag har ganska bråttom. Men vi hörs?

- Definitivt! Ha det bra tills dess!

- Du med.

 Anna springer mot limon där Terés väntar.

  De hoppar båda två in och ber Henry fort att köra därifrån.

- Vad sa Tiara?

- Jag tror att allt är lugnt...