Rollista

Mary - Lila

Zach - Blå

Övrig information och tidigare delar av Prinsessa finnes här.

~ Del 13 / 20 ~

Prinsessa?

Mary: - Vi går och hör ifall det bor någon här, jag hungrar ihjäl!

Zach: - Det, ehm. Det är ingen bra idé att beblanda sig en massa i onödan.
- Onödan? Jag sa just att jag svälter ihjäl.
 - Jag tycker du ser ganska välfädd ut!
- Dumsnut!
 Mary går mot dörren och knackar lätt på den.
- Nu har du ingenting att säga till om. säger hon sedan spydigt och tittar på Zach.
- Nej, jag har väl inte det...
 Efter några minuter dyker en kvinna upp runt husknuten.
Emma: - Hallå?
  - Hejsan!
- Var det någonting speciellt, ehm ni ville? Eh.. sa ni erat namn?
  - Hehe, nej. Det glömde jag nog. Mitt namn är Mary.

Mary vänder sig om och pekar på Zach.

 Han gör ingen tendens till att hälsa själv utan verkar mer gömma sig och dölja sitt ansikte.
- Det ä Zach.. säger Mary osäkert.
 - Okej, trevligt att råkas.
- Anledningen till varför jag kommit för att störa är för att jag undrar om ni har någon sorts mat att dela med er utav? Vi har varit på en mycket lång resa, som förhoppningsvis snart är slut. Men i detta skede är vi tyvärr utan mat och väldigt, väldigt hungriga.
- Kära hjärtanens. Javisst, följ med mig in.
 Zach gör heller ingen tendens till att följa efter tjejerna in i huset. Han står bastant kvar på stället då en flicka kommer fram till honom, Emmas dotter.
- Heej. säger hon och tittar underligt på honom.

Han läser av blicken och svarar kort: - Hej.

Blicken intensifieras: - Jag känner igen dig...
  - Eh?!
  Inne i huset har Mary fått lite vatten och dricka, hon har även fått tillstånd att plocka några frukter och grönsaker ute i landet att ta med på fortsättningen av deras resa.

- Såå. Vart har ni vandrat ifrån och vart ska ni?
 - Vi har vandrat ifrån bergen och ska in till staden.
- Staden?
- Japp.
- Åh, okej.
- Tack så väldigt för alltsammans! Jag ska se till att betala tillbaka på något sätt nån dag.
- Oroa dig inte, kära du.
 - Du känner inte alls igen mig! säger Zach spydigt.
  - Det är fult att ljuga! Och det skulle jag göra om jag sa att jag inte kände igen dig. För det gör jag!
  - Precis! Fult att ljuga, du känner inte igen mig!
  Dörren öppnas och Mary kommer ut.
- Så jag vill inte höra sådana lögner igen. Är det förstått?
- Ja, herrn.
 - Vad gör ni?
- Inget speciellt! Vad sa hon?
- Att det är okej att ta med oss lite frukt på resan ifrån deras land.
- Så bra.
 - Hej lille vän. Mary riktar blicken mot barnet.
  - Goddag! flickan ser lite ledsen ut.
  Situationen blir lite spänd så Zach bestämmer sig för att gå och plocka lite frukt.
  - Du ser den där gubben där? säger Mary och pekar på Zach när han är en bit borta. - Han är inte riktigt klok, tro mig. Jag har vandrat länge med honom!
- Tihi!
 Tjejerna fnissar ikapp: - Hihi, gubbe!
När Mary märker att flickan ler frågar hon: - Seså, är du glad igen nu?
  - Ja, det klart! För du är väl prinsessa?
  Mary blir helt ställd: - Va...?  

Rollista

Mary - Lila

Zach - Blå

Marlena - Vinröd

Övrig information och tidigare delar av Prinsessa finnes här.

~ Del 12 / 20 ~

Marlena

Zach: - Kolla Mary!
Mary: - Mmm..
- Men kom och kolla då! Djupt där nere i dalen!
 
- Jag ser...
- Jag, hehe, jag kunde vägen! Jag visste det!
- Mmm..
- Vad är det?
- Inget!
- Okej?
 
- Kom så går vi.
- Jaja...Är du sur?
 
- Nej! Jag sa ju att det var inget!
- Okej! Men du låter...
Mary avbryter honom: - NEJ!
- ... sur. Okej, okej. Jag slutar snacka!
 
Marlena: "Vad nu då?"
 
- Alltså, jag skulle ju vilja veta varför du är sur!
- Åååh, fortsätt gå och håll tyst!

 Zach håller tyst i flera timmar medan de vandrar. Det har börjat skymma och det verkar bli en riktigt mörk natt.
- Zach, vä-vänta!
 - Tänker du berätta nu?
- Vadå?
- Att du är sur?
 En gren knäcks i närheten av dem, Mary blir livrädd.
- Va- vad var det där?!
 
- Sääääkert inget! Inget!
Zach driver med henne och gör fula miner.
- Haha! Sluta!
 - Sluta göra vadå? Vet inte du att jag ser ut såhär? säger han och fortsätter med ännu värre miner.
  - Om du ser ut så, ser jag ut såhär.
Mary försöker härma honom.

 - En älg? Hehe, sluta.. säger han snällt.

- Va? Varfööör? Mary försöker låta dum.

  - För det funkar inte att se ful ut om man redan är söt?
- Hahaha! Du är ju verkligen rolig alltså! 

  Zach skrattar med henne, bara för att dölja sanningen han hade i sin röst när han sa det.
  Bakom ett träd står Marlena och tittar in Zach och Mary, men hon har börjat bli hungrig och kommer ha svårt att följa dem längre.
  "Ska, ska jag avslöja mig?"

  Zach och Mary står och skojar med varandra medan Marlena överväger sina val. Hon väljer att avvakta en stund till.

  "Hur kommer det här att gå?"

  Mary och Zach har bestämt sig för att inte gå mer den här kvällen, utan gör upp en brasa. Mary som är extra trött gick och la sig direkt.

  Zach hör hur det knastrar bland grenarna i skogen, men får inte panik.

Marlena tittar fram, chockad över att han inte gör någonting mot henne.

- Hur länge har du följt oss?
 - Ååh, så du har lagt märke till det?
- Ja! Vet inte du att det är farligt för flickor att vara ute ensamma när det är mörkt? Speciellt för dig. 

  - Jag vet! Marlena vrider sig.

- Marlena, gå hem.

   - Jag ska, men vad håller du på med?

- Gå hem!

 - Vem är hon?
- Jag kunde inte lämna henne ensam.
 - Ensam vart då? Du har ju varit borta enda sen vakterna tappade bort dig vid bergen? Vart har du varit?

- Påväg hem.

 - Ska du hem?

- Ja?

- Bra!

De tittar på varandra en stund.
Marlena bryter tystnaden: - Har du mat? 

  Zach räcker henne en frukt.

- Tack...

- Ingen orsak, jag har ätit.

- Kommer du att gå hem nu?

- Ja, om du tänker över vad du egentligen håller på med.

 - Jag tänker, jag tänker hela tiden, Marlena!

  - Jag kommer på nåt.

- Bra!

 - Jag var tvungen av en anledning jag inte kan säga nu.

 - Huh?

- Gå bara, Marlena.

 - Jag är för trött för att förklara massor.

- Ja, ja. Jag ska gå har jag sagt. Men du fattar väl att det är misstänksamt?

 - Du kommer förstå mig sen.

- Okej..? Om du säger det så.

 Zach somnar in snabbt och Marlena beger sig därifrån.

Grubblande i tankar om hur saker kommer att bli nu...

Historien om Greenwoods'

Ålder: Greenwood-hushållet är inne på sin 68ende vecka.

Släktet: Antalet simmar i Greenwoods'-släktet har passerat 100.

Kuriosa:

- Hannah tillsammans med Kauro är de enda simmarna skapad i CAS, de andra är födda i spelet.

- Två av Africas syskon har dött under märkliga omständigheter.

- Rufus vägrade först bli kär i Hannah.

- Jake är en soffpotatis, verkligen. Han satt i soffan när det brann.

- Bill är ett geni som inte gör annat än att gå i skolan och spela schack.

- Mille är adopterad av en gammal man, jag lät henne flytta in med två yngre "fosterföräldrar". Den äldre mannen bor nu ensam.

- Sedan begynnelsen så har över 200 gravar placerats ut på den lokala kyrkogården, så många att Greenwoods' var tvungna att köpa upp den fastigheten så att mer utrymme för gravar kunde skapas.

- Africa har en sur min, hela tiden.

- Rufus har klarat av den vetenskapliga karriären.

 Kvällsnöjet

Ålder: Anna Craft har levt i 29 veckor och 3 dagar.

Släktet: Anna Craft, endast.

Kuriosa:

- Anna tänker alltid på Matthew Hamming.

- Hon har bott på 5 olika platser i Bridgeport.

- Hon har aldrig haft ett jobb.

- Anna flörtar med alla, men endast varit kär i Matthew och Alex.

- Slarvigare sim får man leta efter. Plockar aldrig, aldrig upp efter sig. Trots att hon inte har egenskapen Slarvig.

- Anna är den första riktigt unika simmen jag har haft, hon har "egen vilja" stark som attan. Hon gör nästan aldrig som man "säger åt henne". Detta gör Kvällsnöjet till den svåraste historien att fota och planera till.

- Det var Anna som valde Alex (Ricky Bailey), inte jag.

- Sandra och Alex är egentligen inte syskon, men jag har gjort om dem i CAS så att de är det.

- Alex har otroligt långa ögonfransar.

  Prinsessa

Ålder: Inne på sin 7nde vecka.

Släkte: Ingen är släkt, men Mary går under efternamnet Mena. Medan Zach heter Ary i efternamn.

Kuriosa:

- Jag spelade med prinsessa i 4 veckor för att komma på en början till Historien.

- Feline är skapad ur mallen för Anna Craft.

- Jag hade som mest 4 stycken olika Mary medan jag fotade till historian.

- Första bilden jag tog när Mary och Zach kom fram till vägen innehöll en taxi och två brevlådor. Dessa retuscherades bort i PhotoShop. Liksom diverse luftballonger, lyktstolpar m.m under historians gång.

- Jag har skapat alla husen i världen själv. Dock är världen nedladdad från TheSims3.com Exchange.

- I och med Prinsessa var jag tvungen att lära mig Photoshop och tog lite "kurser" inom ämnet.

- Mary är rädd för allt, i historian och i spelet. Faktiskt så har jag stora problem med att hon svimmar överallt.

- Mary känner bara Zach.

Rollista

Mary - Lila

Zach - Blå

Övrig information och tidigare delar av Prinsessa finnes här.

~ Del 11 / 20 ~

Så svårt att säga

Mary: - Är det någonting, Zach?

Zach: - Huh? Ehm... Nä!

"Rädda ditt skinn här nu, hon märker att det är något!"

- Hehe, nejdå!

- Du verkar lite nere.

"Kom på nåt dåå!"

- Neeeere?! Ser en person som är nere ut så här?! Hahaha!

- Zach?

 - Jag kan berätta vad det är!

- Hm.. vadå?

 - Jag tänkte hålla det ifrån dig. Men jag antar att jag kan berätta lika gärna.

- Vadå?

 - Det är inte långt kvar nu längre! Hehe, in till stan alltså.

- Åh, inte? Vad glad jag blir. Jag kan knappt vänta tills vi kommer dit!

 - Ja, jag med! Jo så det tänkte jag på. Att vi praktiskt taget redan är framme!

- Zach? Varför viskar du?

 Zach blir allvarlig igen.

- Ehm...

"Jag kan inte berätta sanningen..."

 En suddig bild dyker upp i Zachs' huvud: "Jag kan bara inte"

  - Zach..?

Inget svar.

- Zach..?

 Zach går ut ifrån ladan utan att svara Mary.

"Åååååh, hur kan man vara såå dum.."

- Lika bra att tända brasan innan vi fryser ihjäl. Det kommer få mig att tänka på annat i alla fall..

En halvtimme eller så efter Zach tändt brasan kommer Mary ut ifrån ladan med en orolig blick på ansiktet.

 - Hej.

- Hej du.

- Hur är det egentligen?

- Bra. Tror jag.

 - Fast det är en sak som jag borde säga.

- Okej.

 Zach tar sats och samlar mod..

  .. men blir avbruten av Mary innan han hinner säga något.

- Att vi inte alls är framme snart va?

"Ha-Ha! Jag anade oråd när han sa att vi snart var framme förut. Han försöker alltid driva mig till åtlöje! Men inte nu inte."

 - Du ville väl bara lura mig genom att säga så va? Du verkar finna det väldigt roligt att håna mig sådär!

 - Nej, nej! Det är inte alls så.

  - Nää-Nää! Jag ser det i din blick!

- Det enda du vill med mig är bara att retas! Du har säkert tagit med mig på hela den här resan bara för att retas med mig. Du blev säkert inte alls jagad av någon förut! Erkänn!

 
"Det är inte så.."

- Hmmm... Jag ska nog ta en promenad.

 Zach vaknar med ett ryck och nävarna knutna i högsta hugg.

"Åh, bara en dröm?"

Zach lämnade Mary vid eldplatsen för hans promenad. När han kom tillbaka hade Mary rullat ut rotting-bäddarna de tillverkat och sov djupt i en utav dem. Den andra hade hon lämnat tom precis intill sin egen.

 Zach tittar på Mary och ser att hon sover djupt.

  "Hur ska jag göra?"

  Han rullar ihop bädden och lämnar Mary ensam i ladan, sovandes.

  "Varför börjar jag alltid tänka efter när det är försent?"

  "... alltid när det är på tok försent."  

Halvvägs igenom! Vad tycker ni om Prinsessa såhär långt?  

Ursäkta för övrigt att delen publicerades så sent, men jag var tvungen att gå in i spelet och fixa lite saker innan!

Rollista

Mary - Lila

Zach - Blå

Övrig information och tidigare delar av Prinsessa finnes här.

   ~ Del 10 ~
Vägen

Mary: - Åh, där är ju vägen! Kom igen Zach!

Zach: - Ja... jaa..

- Varför är den så stor?

- Eeh? Vadå?

- Vägen? Så bred?

- Äh, den bara är väl det?

"Bara är väl det? Hmm.."

- Det här är inte bra..

Mary låter nervös: - Inte bra? Vad är inte bra?

- Grejen är den att... jaaaa.. jag.

Mary väntar otåligt på svaret.

- Äh, skit samma. Saken är den att jag inte minns vägen, okej?

Mary bara tittar på honom.

- Meeen, jag tror det är hitåt.

Mary fortsätter kolla.

Nu blir Zach nervös istället: - Men säg nåt då! Ska du inte få ett nervöst sammanbrott som du brukar? Eller vad som helst, bara du säger nåt!

Mary småler: - Du är konstig, vet du det?

- Det är väl bara att vi tar en väg då, jag röstar på den till vänster.
- Bara ta en väg?

"Hur blev hon så modig nu då? Den fegisen..."

Zach blir röd i ansiktet.

"Ahaa! Hon vill få mig att framstå som en fåne!"

- Då tar vi väl vänster då? Mrs Jag-vet-allt.

- Hehe. Okej!

Zach börjar gå och Mary följer febrilt efter.

Med sin vrede i kroppen tar Zach jättekliv och Mary hänger knappt med.

- Zaach! Vänta!!

- Väääänta dååå!

"Och nuu dååå?! Smart drag, låta Blondi bestämma... Vad är det med mig?"

Mary kommer ikapp och avbryter Zach's tankar.

- Varför vänta du inte?

- Hmmphh..!

- Haha, är du sur?

Zach svarar inte och Mary tar vägen som går rakt fram utan att fråga Zach.

"Duuummma Blondi? Vad har det tagit åt henne? Bestämmer vägar och så utan att ens fråga! Nej, här måste nån visa vem som bestämmer..."

- Zach, det är ett hus där framme! Kom igen!

- Kommer... kommer...

- Jag undrar om det kan vara något farligt...

"Något farligt!? Hehe! Nu har jag min chans!"

- Vem vet?

- Vad menar du?

- Ja, alltså... Det skulle ju kunna vara farligt där framme. Men det lär ju inte vara någonting jämfört med den fara vi utsätter oss för nu. Men det är säkert luuugnt.

- Va.. vad menar du? Säg vad du menar då!

Zach svara obestört: - Det är SÄÄÄKERT lugnt... Jag menar. Varför skulle alla mördare, psykopater och kidnappare som brukar ta den här vägen göra det just ikväll? Jag menar, det är ju typ 10 min kvar till då de brukar gå här...

Mary blir helt vit i ansiktet och stannar upp.

Med dallrande röst svarar hon: - mööördaa...aare?

- Några få.

Mary sväljer hårt.

- Psssssykopa...ter?

- En del... Fast flest kidnappare! Och främst kidnappar de blonda tjejer.

Som en virvelvind svishar Mary förbi Zach mot huset. Och Zach kan knappt hålla sig för skratt..

- Hahaha!

"Hur kunde hon gå på den lätta?"

En stund senare är Zach också framme vid huset, han har nu lyckats samla på sig lite dåligt samvete för att han lurat Mary.
Han tänkte precis be om ursäkt, men Mary bröt tystnaden först:
- Vad tror du det finns där?

Zach ändrar snabbt inställning, men bestämmer sig för att svara ärligt åtminstone:
- Ingenting. Det är ju bläcksvart.
- Obebott?
- Säkert! Vi kollar...

- Tror du att det är säkert att gå in där då? Det kanske har stått obebott i flera år!
- Vi kollar sa jag ju, dessutom är jag trött och det skulle vara skönt att sova med tak över huvudet för omväxlings skull..

- Du får gå först.
- Kolla, där är en sjö också!

Zach och Mary går fram till ingången av vad som uppenbarar sig vara en lada. ingen av dem har gått in och Zach verkar vara mer intresserad av sjön än att utforska ladan, och Mary vågar inte gå in själv.
- Kan du inte bara kolla då?
- Det kan väl du göra?
"Gå in, gå in, gå in! Kan hon inte bara gå in först? Jag kan ju inte erkänna att jag är rädd för att gå in i ladan.."
- Jag vågar inte..
"Hur kan hon säga det så enkelt? Löjligt..."
- Fe.. Fegis!

Mary vänder sig från ladu-öppningen.
- Jag tänker bestämt stå här enda tills du går in och tittar vad som finns därinne!
- Ska vi inte gå till sjön där borta istället?
- Nej!

- Jag tänker inte kolla!
- Jag TÄNKER stå här.
"Usch, vad hon är jobbig... Hon kommer aldrig ge med sig. Lika bra att.."

Zach får gåshud och kalla kårar, men han går in i ladan. Han ber tysta böner och det verkar som att ladan inte döljer några skelett eller mysko saker.
Mary vänder sig om, chockad ännu en gång över att Zach gjort som hon sa.
- Är det nåt därinne?
- Nej! Är du nöjd?

- Ja, tack...
- Det är faktiskt ganska mysigt här inne!
"Det duger nog för henne!" 

- Lite belysning bara.
"Tände jag facklan för henne? Vad tänker jag på?"

- Tack så mycket, verkligen!
Zachs ansikte blossar upp.
- Äh, det var väl inget. Jag vill väl också ha ljust?

"Dumma tankar, jag får verkligen inte hålla på så här. Ska jag berätta för henne?Att vara elak verkar ju inte bita på henne.."

Information och tidigare delar finnes här.

Färgerna:

Mary - Lila
Zach - Blå

Övriga och tillfälliga får resterande färger.

... Del 9 ...

Dumbom

Zach: - Mmmm.. jaaa... biff..

"Åh, en dröm?! Äsch, strunt också! Jag är så hungrig att jag kan äta en hel elefant.."

- Blondi. Jag är hungrig!

- Blondi?

Zach ser sig febrilt omkring.

- Blondi?

Han ser inte Mary någonstans och skriker ut med panikslagen stämma:

- BLONDI?!

Mary: - Vad står du här och gapar om? Har du haft en mardröm?

- Jag ropade inte på dig.

Zach känner sig lite generad.

- God dag, Blon.. ehm, Mary.

- Hehe, superkul. Vem skrek du på då?

- Va? 

- Du skrek?

- Ahaa, jasså det? Ehm, det var bara mitt ehm, dagliga morgonskrik. Jag skriker det varje morgon.

Mary höjer ena ögonbrynet och tittar sarkastiskt på honom.

- För att värma upp stämbanden. Det är mycket bra!

- Aja, om du säger det så.

Mary tar fram ett äpple och börjar knapra.

Zachs ögon blir stora som tallrikar när han får se äpplet. Hans mage knorrar som svar till hans uppspärrade ögon.

- Zach, drägglar du?

Zach väcks ur sin tillfälliga dvala:

- Vaaa?

- Du tog väl också med dig frukten och grönsakerna du plockade?

- Eehh.. Aah, visst! Meen.. jag har ätit upp dem! Ja! Allihopa!

- Ååh, dumbom! Troligt? Du tog inte med dig nåt! Och jag har bara ett äpple kvar?

- Man jag blir mätt på ett äpple!

- Jag tog inte med det till dig?

Zach tittar på Mary med hundvalpsögon.

- Ååååh, okej! Här, ta det!

Hon räcker honom äpplet.

- Menar du det?

- Ät det innan jag ångrar mig.

- Aaaah..

Innan solen hunnit gå upp ordentligt har dom börjat fortsätta sin vandring mot staden. Mary tar täten.

- Är du säker på att det här är vägen?

- Jaaaaa... För sjuttionde gången. Jag ÄR säker. Varför tvivlar du?

- Hehe, ja det kan man fråga sig?

- Om du är såhär vrång, Blondi, är det bäst att jag tar täten! Det är nog ändå lika bra, jag som är lite "be-rest" så att säga!

Mary stannar till.

- Be-rest? För din vetskap så har jag faktiskt hört många berättelser om "världen utanför", och framförallt om städer! Jag vet vart man ska gå, och speciellt på en väg med endast EN RIKTNING. Jag är inte dum!

- Haha. Är du inte dum? Haha!

- Åååå!! Du har en så uppblåst skalle, vet du det?

- Jadå, Blondi! Kom ni innan du hamnar efter så du varken hittar dit eller hem. Det vore väl allt för illa?

- Uppblåst-skalle.

- Jajaaa..

- Mmm!

Nu har solen börjat gå upp över dalen de befinner sig i och de har vandrat i flera timmar utan stopp.

- Jag är trött!

- Det blir så när man bara sitter inne...

- Jag gör inte det?!

- Kooooom.

- Åååh! Vänta Zach! Vad är detta?

- Huh?

- Ååh, jag tror jag har en!

- Vad är det där?

- Haha, det kittlas!

- Är du säker på att det där inte är någonting giftigt?

- Giftigt?

- Ååh, så vacker. Vad är giftigt?

"Vacker..."

- Typ, eehm. Vet du inte det?

- Nej..?

- Någonting som har nåt farligt i sig, som kan döda människor.

- Jag tror inte den här har något farligt i sig.

- Han bara kittlas, haha!

- Hur vet man vilka som har något farligt inom sig?

- Eehh... va?

- Ja, är du giftig?

- Nej!

Mary fnittrar.

- Men du är ju så uppblåst hela tiden! Det kanske är en varning att där finns det farliga!

Hon brister ut i skratt medan Zach fundersamt tittar på.

"Hmm..."

- Kom nu...

- Tycker du den var vacker?

Det pirrar till i Zach's mage.

- Vadå?

- Fjärilen?

En känsla av lättnad byter av pirret.

- Mmm, visst.

- Äh, sådär säger du bara.

- Jag tycker i alla fall den var jättevacker. Du borde bli lite gladare i stället för att vara en dumbom. Du vet säkert inte ens vart vi är!

- Äh, sluta Mary!

- Huh?! Du vet vad jag heter? Jag blir lika chockad varje gång..

- Jag vet vart vi är...

- Jaså?

- Ah, vid vägen...

- Åå..

Information och tidigare delar finnes här.

Färgerna:
Mary - Lila
Zach - Blå

Övriga och tillfälliga får resterande färger.

 ... Del 8 ...

Hemskt

I flera timmar fortsatte de att skörda inför resan, i alla fall Mary. Zach började bli otålig i väntan på att de skulle ge sig av, och med all rätt för kvällen smög sig allt närmare.

Tillsist gav Mary med sig och då slog det henne, när hon stod där och tittade på sitt hus - att detta kunde vara sista gången hon gjorde det. Att hon kanske inte kunde återvända hit, någonsin.

Och om hennes mamma, Feline, skulle återvända så skulle inte Mary vara där för att ta emot henne.

Zach: - Kom nu. Innan det blir allt försent.

Mary tänkte mycket, många frågor ploppade upp i huvudet på henne; Var det vist att följa med en främling som Zach på en resa? Var det vist att över huvud taget ens lita på honom? Men vad var hennes val?

Mary: - Tror du att jag kommer att se det igen?

- Vadå? Din kråkstuga? Äh, vem vill bo här uppe ändå? Äventyr väntar! Spännande saker, som att sova på nya platser varje natt. Det du Blondi.

- Nya platser varje natt?

- Ja, i skogen, i bergen, vid sjön?

- Utomhus!? Jag kanske borde stanna här i alla fall..

- Och dö? Du väljer alltså att dö framför att få några myggbett? Damer! Nu går vi.

De vandrar i cirka en timme.

- Hm... Äntligen, men.. Jag minns inte att det var såhär långt hit.

- Se inte så där misstänksam ut! Du skrämmer mig.

- Jag minns bara inte att det var såhär långt hit till grinden. Det är väl inget att göra i byxan för?

- Göra i byxan?

- Vänta på mig!

- Blondi, ska du med måste du hänga på i min takt! Eller snabbare...

- Åh, förlåt. Tror du att jag kommer få se mitt hem igen?

- Det där oroar dig verkligen, huh? Kanske att du får se det. Vadåda?

Ett gidiget och högljudt smattrande kommer inifrån skogen.

Mary hoppar till:

- Vad var det?!
- Fågel? Du vet, sån med vingar och fjädrar? Det finns såna som pickar i träd. Hackspettar kallas dom. Gud, är du tre år gammal..? Vad är det med dig?

- Nu går vi så vi kommer till stora vägen som leder in till staden någon gång. För ju tidigare vi kommer dit ju bättre! Där kan vi hämta vakter som leder dig hem och inspekterar om ditt hem är säkert att bo i.

"Säkert att bo i? Mitt hem!"

- Kom då!! Vad väntar du på?!

"Jag vill hem! Mamma, jag vill hem."

- Jajaa, jag kommer.

Mary hinner inte springa långt innan hon stannar tvärt.

"Åååå... Underbart"

- Det är sorgligt vackert.

"Mamma.. Aldrig i mitt liv har jag sett någonting så underbart. Jag önskade att du var här med mig så att du också kunde se detta..."

- Sorgligt? Månen? Äh.. Du är blödig, Blondi. Det kommer hur som ta oss cirka en vecka att gå till staden.

- En vecka?!

- Jaaa..

- Vadå en vecka?

- Det kommer ta en vecka för oss att ta oss till staden. Det är bara att acceptera, det kommer ta betydligt längre tid om du ska tjafsa om det!

- Ööh!?

Mary ger upp dispyten och de två fortsätter sin vandring.

Efter ytterligare tre timmar börjar de närma sig bergets fot.

- Tur att jag är så bitig så att jag kan slå ned eventuella rovdjur nu när vi ska sova utomhus!

- Om du nu är så "bitig", varför slog du inte ned de männen som jagade dig?

- Och varför jagade de dig egentligen?

- Äääh. Du tänker för mycket. Det behöver du inte veta.

- Du är oförskämd!

Zach vänder huvudet mot Mary och höjer ena ögonbrynet.

- Utmärkt sovplats! Funnen av mig.

- Wow, gräs? Du borde vara stolt.

- Ja? Nu sover vi. Jag är helt slut.

Zach lägger sig öppet på gräset och snarkar medan Mary somnar lutandes mot en trädstam.

Information och tidigare delar finnes här.

Färgerna:
Mary - Lila
Zach - Blå

Övriga och tillfälliga får resterande färger.

... Del 7 ...

Jag vill inte!

Zach går in och kollar sig omkring i rummet.

Zach: ”Hm… Inget damm, värme, tända ljus? Det är nog bebott det här stället..”

- Hallå? Haaallå?!

”Inget svar.. hm… Det är nog nån gammal skogshuggare som bor här och är ute och hugger nu. Han är säkert snäll och låter mig stanna här över natten.”

”Jag som är så trött efter att ha sprungit ifrån de där männen. ”

"Han kommer vilken sekund som helst. Det kan jag slå vad om.. Sängen är skön i alla fall!"

Zach lägger sig tillrätta i sängen för att vila lite och invänta "skogshuggaren".

Mary: - Idag var en jobbig dag, mamma. Men jag klarade av att skörda nästan alla mogna grönsaker och stuva undan dem. Jag fortsätter imorgon. Men du ska veta att även om jag klarar av alla dessa saker ensam så saknar jag dig något otroligt. Önskar att du kunde ge mig ett tecken eller komma hem igen, så allt blir som det en gång varit.

En duns hörs utifrån allrummet. Mary tittar skrämmande på dörren ditut.

"Hörde jag rätt, mamma? Nej, oh nej. Jag måste ha inbillat mig.."

Mary intalar sig själv att hon inbillat dunsen utifrån allrummet som egentligen var Zach som välte sänglampan.

"Nej nu kan jag inte ligga här och lata mig längre.. Jag måste somna tidigt så jag kan gå upp tidigt."

Mary går ut i allrummet. Hon lägger först inte märke till att allt inte är precis som det ska, innan Zach gör henne medveten om det..

- Oh, hej skogshuggare? Som inte är en skogshuggare utan en söt tjej? Få inte spelet nu, okej?

Mary's ögon blir stora som tallrikar när hon ser Zach.

"En ängel, mamma?"

- Jag heter Zach dåda och jag sprang! Ifrån män.. och hamna här. Och det skulle vara jättesnällt om jag fick..

Zach närmar sig Mary för att hälsa.

- Nej!!

- .. om jag fick stanna här över ..

- Stanna där du är, främling! Ta inte ett steg närmre!

- Okej? Du är medveten om att jag ser bättre helheten av dig om jag står längre bort? Med tanke på att du är naken tänkte jag.

Mary tänker efter och kommer på att Zach har rätt! Hon kom direkt ifrån badet? Hon har inte hunnit klä sig! Hon brister ut i ett falsett-skrik och springer mot övervåningen där garderoben finns.

- Jag väntar här nere så länge då, sötnos!

"Hehe... damer!"

Några timmar senare kommer Mary ner ifrån övervåningen, klädd, efter ha försökt att tala med sin mamma. (Med sig själv, med andra ord)

- Ååh, vacker utstyrsel Blondi. Jag heter Zach och kommer ifrån..

- Gå din väg! Vad gör du här?!

- Alltså, jag blev jagad sa jag väl? Av män! Nämnde jag hur stora och hur många de var?

- Gå din väg..

- Jag är upptagen och vill inte ha besök. Ge dig av, lämna mig i fred.

- Hey vänta!

Zach följer efter Mary.

- Hallå?! Vänta! Vad heter du?

Mary svarar inte.

Hon går istället ned till trädgården för att ta hand om den, som hon lovat sin mamma.

"Hm... mamma. Lite regn skulle inte skada!"

- Hallå? Flicka i grön klänning i trädgårdsland..? Varför sitter du i trädgårdslandet?!

"Men dessa är fina, mamma. Minns du? Dina favoriter."

- Måste jag ta till våld? Tvinga mig inte att ta till våld!

Zach stannar Mary när hon är påväg till fruktträden.

- Hallå? Nu har jag väntat på dig, okej? Men sanningen är den att vi måste dra!

- Är du kvar fortfarande?

- Ja.. Det är en grej jag måste tala med dig om, ser du.
- Vadå? 

- Ett litet, litet problem som följde mig hit vet du?

- Ett problem som följde dig hit?

- Japp. Stannar du här dödar de dig.

- Va?!

- Dödar de mig?

- Ja, förstår du. Får de reda på att du hjälpt mig dödar de dig?

- Men det är lugnt, Blondi! För följer du med mig behöver de aldrig veta att vi varit här? Dödssimpelt, fattar du? Döds? Haha!

- Följa med dig..?

- Följa med dig och lämna mitt hem, aldrig!

- Men förstår du inte? De kommer döda dig! Dom har ingen nåd bara för att du är tjej? Haha, nä knappast.

- Det är säkert här. Det har varit säkert hittills i mitt liv och det kommer vara det till min död.

- Aja, om du säger det. Men din död kommer inte bli så naturlig i så fall, om vi säger så..

- Hur kunde du?! Jag har aldrig gjort dig något ont!

- Meeeen? Hur skulle jag kunna veta att jag var förföljd av ett gäng barbarer?

- Varför är du förföljd?

- Äh, det kan jag inte säga. Men vill du dö eller leva? Följ med mig och du vill det sista.

- Hur vet jag att du inte ljuger?

- Stanna och du lär märka om jag ljuger eller inte.

- Okej, jag följer dig.

- Bra val Blondi.

- Jag heter Mary.

- Bra val, MARY.

- Då är det bästa att vi skyndar oss! Börja skörda!

- Skörda?

- Vi måste ha mat med oss!

- Äh!

- BÖRJA SKÖRDA!

- Varför är det så viktigt?
- Jag fattar inte att jag ens gör det här.
- Bra! Inte jag heller? Skörda?
- Följa med dig, knäppskalle. Skörda nu då..!

- Jaja, men det här är ett jobb för arbetare vet du väl?