Rollista

Mary - Lila

Zach - Blå

Övrig information och tidigare delar av Prinsessa finnes här.

~ Del 13 / 20 ~

Prinsessa?

Mary: - Vi går och hör ifall det bor någon här, jag hungrar ihjäl!

Zach: - Det, ehm. Det är ingen bra idé att beblanda sig en massa i onödan.
- Onödan? Jag sa just att jag svälter ihjäl.
 - Jag tycker du ser ganska välfädd ut!
- Dumsnut!
 Mary går mot dörren och knackar lätt på den.
- Nu har du ingenting att säga till om. säger hon sedan spydigt och tittar på Zach.
- Nej, jag har väl inte det...
 Efter några minuter dyker en kvinna upp runt husknuten.
Emma: - Hallå?
  - Hejsan!
- Var det någonting speciellt, ehm ni ville? Eh.. sa ni erat namn?
  - Hehe, nej. Det glömde jag nog. Mitt namn är Mary.

Mary vänder sig om och pekar på Zach.

 Han gör ingen tendens till att hälsa själv utan verkar mer gömma sig och dölja sitt ansikte.
- Det ä Zach.. säger Mary osäkert.
 - Okej, trevligt att råkas.
- Anledningen till varför jag kommit för att störa är för att jag undrar om ni har någon sorts mat att dela med er utav? Vi har varit på en mycket lång resa, som förhoppningsvis snart är slut. Men i detta skede är vi tyvärr utan mat och väldigt, väldigt hungriga.
- Kära hjärtanens. Javisst, följ med mig in.
 Zach gör heller ingen tendens till att följa efter tjejerna in i huset. Han står bastant kvar på stället då en flicka kommer fram till honom, Emmas dotter.
- Heej. säger hon och tittar underligt på honom.

Han läser av blicken och svarar kort: - Hej.

Blicken intensifieras: - Jag känner igen dig...
  - Eh?!
  Inne i huset har Mary fått lite vatten och dricka, hon har även fått tillstånd att plocka några frukter och grönsaker ute i landet att ta med på fortsättningen av deras resa.

- Såå. Vart har ni vandrat ifrån och vart ska ni?
 - Vi har vandrat ifrån bergen och ska in till staden.
- Staden?
- Japp.
- Åh, okej.
- Tack så väldigt för alltsammans! Jag ska se till att betala tillbaka på något sätt nån dag.
- Oroa dig inte, kära du.
 - Du känner inte alls igen mig! säger Zach spydigt.
  - Det är fult att ljuga! Och det skulle jag göra om jag sa att jag inte kände igen dig. För det gör jag!
  - Precis! Fult att ljuga, du känner inte igen mig!
  Dörren öppnas och Mary kommer ut.
- Så jag vill inte höra sådana lögner igen. Är det förstått?
- Ja, herrn.
 - Vad gör ni?
- Inget speciellt! Vad sa hon?
- Att det är okej att ta med oss lite frukt på resan ifrån deras land.
- Så bra.
 - Hej lille vän. Mary riktar blicken mot barnet.
  - Goddag! flickan ser lite ledsen ut.
  Situationen blir lite spänd så Zach bestämmer sig för att gå och plocka lite frukt.
  - Du ser den där gubben där? säger Mary och pekar på Zach när han är en bit borta. - Han är inte riktigt klok, tro mig. Jag har vandrat länge med honom!
- Tihi!
 Tjejerna fnissar ikapp: - Hihi, gubbe!
När Mary märker att flickan ler frågar hon: - Seså, är du glad igen nu?
  - Ja, det klart! För du är väl prinsessa?
  Mary blir helt ställd: - Va...?