Information och tidigare delar finnes här.

Färgerna:
Mary - Lila
Zach - Blå

Övriga och tillfälliga får resterande färger.

 ... Del 8 ...

Hemskt

I flera timmar fortsatte de att skörda inför resan, i alla fall Mary. Zach började bli otålig i väntan på att de skulle ge sig av, och med all rätt för kvällen smög sig allt närmare.

Tillsist gav Mary med sig och då slog det henne, när hon stod där och tittade på sitt hus - att detta kunde vara sista gången hon gjorde det. Att hon kanske inte kunde återvända hit, någonsin.

Och om hennes mamma, Feline, skulle återvända så skulle inte Mary vara där för att ta emot henne.

Zach: - Kom nu. Innan det blir allt försent.

Mary tänkte mycket, många frågor ploppade upp i huvudet på henne; Var det vist att följa med en främling som Zach på en resa? Var det vist att över huvud taget ens lita på honom? Men vad var hennes val?

Mary: - Tror du att jag kommer att se det igen?

- Vadå? Din kråkstuga? Äh, vem vill bo här uppe ändå? Äventyr väntar! Spännande saker, som att sova på nya platser varje natt. Det du Blondi.

- Nya platser varje natt?

- Ja, i skogen, i bergen, vid sjön?

- Utomhus!? Jag kanske borde stanna här i alla fall..

- Och dö? Du väljer alltså att dö framför att få några myggbett? Damer! Nu går vi.

De vandrar i cirka en timme.

- Hm... Äntligen, men.. Jag minns inte att det var såhär långt hit.

- Se inte så där misstänksam ut! Du skrämmer mig.

- Jag minns bara inte att det var såhär långt hit till grinden. Det är väl inget att göra i byxan för?

- Göra i byxan?

- Vänta på mig!

- Blondi, ska du med måste du hänga på i min takt! Eller snabbare...

- Åh, förlåt. Tror du att jag kommer få se mitt hem igen?

- Det där oroar dig verkligen, huh? Kanske att du får se det. Vadåda?

Ett gidiget och högljudt smattrande kommer inifrån skogen.

Mary hoppar till:

- Vad var det?!
- Fågel? Du vet, sån med vingar och fjädrar? Det finns såna som pickar i träd. Hackspettar kallas dom. Gud, är du tre år gammal..? Vad är det med dig?

- Nu går vi så vi kommer till stora vägen som leder in till staden någon gång. För ju tidigare vi kommer dit ju bättre! Där kan vi hämta vakter som leder dig hem och inspekterar om ditt hem är säkert att bo i.

"Säkert att bo i? Mitt hem!"

- Kom då!! Vad väntar du på?!

"Jag vill hem! Mamma, jag vill hem."

- Jajaa, jag kommer.

Mary hinner inte springa långt innan hon stannar tvärt.

"Åååå... Underbart"

- Det är sorgligt vackert.

"Mamma.. Aldrig i mitt liv har jag sett någonting så underbart. Jag önskade att du var här med mig så att du också kunde se detta..."

- Sorgligt? Månen? Äh.. Du är blödig, Blondi. Det kommer hur som ta oss cirka en vecka att gå till staden.

- En vecka?!

- Jaaa..

- Vadå en vecka?

- Det kommer ta en vecka för oss att ta oss till staden. Det är bara att acceptera, det kommer ta betydligt längre tid om du ska tjafsa om det!

- Ööh!?

Mary ger upp dispyten och de två fortsätter sin vandring.

Efter ytterligare tre timmar börjar de närma sig bergets fot.

- Tur att jag är så bitig så att jag kan slå ned eventuella rovdjur nu när vi ska sova utomhus!

- Om du nu är så "bitig", varför slog du inte ned de männen som jagade dig?

- Och varför jagade de dig egentligen?

- Äääh. Du tänker för mycket. Det behöver du inte veta.

- Du är oförskämd!

Zach vänder huvudet mot Mary och höjer ena ögonbrynet.

- Utmärkt sovplats! Funnen av mig.

- Wow, gräs? Du borde vara stolt.

- Ja? Nu sover vi. Jag är helt slut.

Zach lägger sig öppet på gräset och snarkar medan Mary somnar lutandes mot en trädstam.