Jag älskar att kolla på den här varje gång jag loggar in på bloggen.

Och det är ni som ser till att det är så roligt att blogga om The Sims, tack för det!

Ikväll blir det en lite konstig del av Historien om Greenwoods'.

Här finner ni de tidigare delarna: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6

____________ Del 7 ____________

Melany: Africa, öppnade du inte?

Africa: Näädå, verkligen inte. Jag är inte alls klädd. Men jag tänkte att du kanske kunde öppna, Mel?

- Okejdå, men se till att klä dig då, vem var det förresten?

- Ja, jag ska se till att få på mig lite kläder. Jag vet inte, en man jag inte kände igen.

- En man? Åh, säkert elektrikern eller från hembiträdesfirman.

"Hembiträdesfirma sa hon... huh, jag vill inte ha nåt hembiträde som lallar runt här. Jag hoppas hon snackar sig ur det hära."

"Vaa?!?! Nu kramar hon hembiträdet? Shit, alltså.. Jag trodde hon skulle skicka iväg han!!"

- Hahaha, din skämt är fortfarande jätteroliga!

- Jamenvisst. Trevligt att se dig igen Mel.

- Detsamma Trevor. Du kan väl följa med in över en kopp kaffe så kan vi diskutera där?

- Gärna!

Medans kaffekokaren puttrar så sätter sig Melany och Trevor ner för att diskutera, och det verkar sannerligen inte som att Trevor är något hembiträde precis.

- Det var länge sedan vi sågs..

- Ja minsann, och jag är ledsen för det Mel. Att jag inte sa något mer än att jag skulle iväg och jobba och kom inte hem förrän nu, efter två år och överraskar dig såhär.

- Hur visste du att jag bodde här? Och varför åkte du sådär tvärt? Nog för att vi hann med ett hejdå, men jag hoppades på en återförening, men mina drömmar dog ut för ungefär ett år sen.

- Jag talade med din mor, jag åkte först till din gamla lägenhet förstås. Men när det öppnade en gammal dam där så förstod jag att du hade flyttat. Jag åkte till din mors hem och hon sa att du bodde här med Africa och Rufus.

- Men, vänta Mel? Hoppades du på en återförening mellan oss?  

- Alltså, det var det jag hoppades på först.. men, jo... ah, du vet hur det är. Du har varit borta i två år och saker har förändras, alltså... man gör inte så och..

- Jag är jätteledsen för att jag bara stack! Men det var något som jag var tvungen att göra. Kan vi inte bara glömma och fortsätta där vi slutade? Eller har du någon annan?

- Nej, det har jag såklart inte. Du var mitt livs kärlek. Du är mitt livs kärlek.

- Mel..

...

- Gift dig med mig!

- Åh, ja gärna!

- Vi kan göra allt det där vi tänkte göra! Jag har skaffat mig ett eget hus, och jag vill att du ska leva där med mig så vi kan gå gemensamt mot våra drömmar som vi en gång gjorde.

- Nånstans inom mig kände jag att du skulle komma tillbaka, men jag vågade inte hoppas på för mycket. Men det här är för bra för att vara sant! Såklart att jag vill leva mitt liv med dig, Trevor.

- Vi åker hem med detsamma, jag har köpt ny bil också. Allt är klart, det var bara du som saknades. Men nu är allt komplett. Vi åker hem.

- Bara om jag får köra, hihi.

- Självklart.

...

- Det är underbart! Är det ditt?

- Nej, Mel, det är vårat. Vårat hem.

- Jag kan knappt tro att det är sant.

"Mel..? Vad hände just...?"

... forts. följer ...

nästa onsdag