Meddelande 14/6-2011 10:49:

Smart drag av mig, glömde ändra från "Spara som utkast" till "Publicera inlägg".

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavender
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 14

Terés: - En nektargård! Precis som du ville se. Voilà!

Anna: - Så vackert. Ska vi dricka nektar?

- Självklart! Jag vill bara ha en liten plutte-sak tillbaka, okej?

- Jaså? Okej? Vadå för något?

- Jag vill veta varför du kommit hit! Ärligt!

- Eeeh?! Hm... Jag antar att det är okej. Men det är en snyfthistoria, bara så du vet.
- Jag vill höra! Men först nektar.

Anna och Terés går in för att provsmaka en flaska nektar.
- Har du några önskemål?
- Något sött kanske?
- Perfekt!

- Den här är ganska söt, granatäpple och melon.

- Det blir bra!

- Men jag undrar vart man kan prata ostört här omkring.

- Det är ingen fara, Anna. De här människorna som hänger här har inte direkt stenkoll på omvärlden. Och definitivt inte kändis-skvaller och sådant. Du behöver inte oroa dig. Men jag tycker att vi sitter nere i källarn. Det är så fint där.

- Okej, Terés! Det blir superbra!

- Nå, ska vi testa denna då?

- Absolut.

Terés och Anna dricker upp nektarn och båda gillade den söta sorten. Efter det går de ner och sätter sig i källaren. Terés inleder samtalet: - Nåå, vad hände? Och bespara mig inte detaljerna!

- Hm... okej.

- Hemma så blev jag kär i en kille, en ganska känd.

- Matthew Hamming, visst?

- Jo, precis.

- Ni såg ut att vara så glada tillsammans!

- Utåt kanske. Men vi har aldrig haft det riktigt bra, egentligen. Men jag var för långsam för att märka det.

- Okej? Men kan du inte gå vidare?

- Grejen är den att jag var för långsam för att se att den personen jag egentligen skulle vara med hade varit vid min sida hela tiden jag haft det framåt och tillbaka med Matthew!

- Och honom kan jag inte gå till nu, för det är försent.

- Hm... Jag tror jag hänger med. Men, vad menar du med försent? Vad är försent? Du vet ju hur du känner?

- Men han har tjej. De har till och med gått ut offentligt med deras förhållande.

- Aha, så det kan bli tufft! Men du ger dig väl inte?

- Ge mig? Jag har gjort allt ja kan! Han vill nog inte ens se mig?

- Har han gjort någonting som får dig att tveka på att han är den rätte?

- Nej. Han är den rätte.

- Har han sprungit efter dig?

- Hm... ja..?

- När åker vi?

- Vill du följa med hem? Jag menar, ska vi åka hem? ... till mig?
- Japp! Jag ska stötta dig i din kamp om "den rätte". Om du nu är så säker som du säger.
- Hehe, japp! Men du får det att låta så enkelt..

- Vi gör det enkelt! Konfronterar honom helt sonika.

- Då åker vi då.

- Vi måste bara hem och berätta för Michelle.

Tjejerna åker hem och drar hela historian inför Michelle.

Michelle: - Ni får det att låta simpelt. Men kärlek är krångligt.

- Men hon måste åtminstone säga precis som hon tycker.

- Sedan ligger bollen hos honom och han får välja hur han vill göra.

- Det låter ju som en bra idé. Men förbered er på det värsta så kanske det inte blir lika sårande om det inträffar.

- Smart sagt!

- Oooch... så får du fota en massa där borta Terés!

- Hehe, visst.

- Jag hoppas det går bra för dig Anna, jag håller tummarna. Du är en fin tjej.

- Tack Michelle.

 - Och håll ett extra öga på Terés också är du snäll. Hon har en tendens att bli för entusiastisk för vissa saker. Vi vill inte att hon går vilse i storstan'! 

  Terés ringer flygbolaget med detsamma.

- Hej mitt namn är Terés Dutiel, jag vill boka två platser på nästa flyg mot Bridgeport.

Receptionisten: - ...

- Ja, två vuxna.

- ...

- Ja, i budget-klass.

 - Budget?

- Är du säker på att du klarar dig här nu, eller vill du också följa med?

- Nejdå, jag måste stanna och jobba. Men ring om något händer.

- Jadå.

Sedan åkte Anna och Terés med flyget, i budget-klass. Resan tog 6 timmar och det var sent in på natten när de kom till Bridgeport.

- Åh, vad jag är trött!

 - Så vackert det är. Och mitt i natten är det också...

- ... fast inget är mörkt?   

Halvvägs igenom! Vad tycker ni om Prinsessa såhär långt?  

Ursäkta för övrigt att delen publicerades så sent, men jag var tvungen att gå in i spelet och fixa lite saker innan!

Rollista

Mary - Lila

Zach - Blå

Övrig information och tidigare delar av Prinsessa finnes här.

   ~ Del 10 ~
Vägen

Mary: - Åh, där är ju vägen! Kom igen Zach!

Zach: - Ja... jaa..

- Varför är den så stor?

- Eeh? Vadå?

- Vägen? Så bred?

- Äh, den bara är väl det?

"Bara är väl det? Hmm.."

- Det här är inte bra..

Mary låter nervös: - Inte bra? Vad är inte bra?

- Grejen är den att... jaaaa.. jag.

Mary väntar otåligt på svaret.

- Äh, skit samma. Saken är den att jag inte minns vägen, okej?

Mary bara tittar på honom.

- Meeen, jag tror det är hitåt.

Mary fortsätter kolla.

Nu blir Zach nervös istället: - Men säg nåt då! Ska du inte få ett nervöst sammanbrott som du brukar? Eller vad som helst, bara du säger nåt!

Mary småler: - Du är konstig, vet du det?

- Det är väl bara att vi tar en väg då, jag röstar på den till vänster.
- Bara ta en väg?

"Hur blev hon så modig nu då? Den fegisen..."

Zach blir röd i ansiktet.

"Ahaa! Hon vill få mig att framstå som en fåne!"

- Då tar vi väl vänster då? Mrs Jag-vet-allt.

- Hehe. Okej!

Zach börjar gå och Mary följer febrilt efter.

Med sin vrede i kroppen tar Zach jättekliv och Mary hänger knappt med.

- Zaach! Vänta!!

- Väääänta dååå!

"Och nuu dååå?! Smart drag, låta Blondi bestämma... Vad är det med mig?"

Mary kommer ikapp och avbryter Zach's tankar.

- Varför vänta du inte?

- Hmmphh..!

- Haha, är du sur?

Zach svarar inte och Mary tar vägen som går rakt fram utan att fråga Zach.

"Duuummma Blondi? Vad har det tagit åt henne? Bestämmer vägar och så utan att ens fråga! Nej, här måste nån visa vem som bestämmer..."

- Zach, det är ett hus där framme! Kom igen!

- Kommer... kommer...

- Jag undrar om det kan vara något farligt...

"Något farligt!? Hehe! Nu har jag min chans!"

- Vem vet?

- Vad menar du?

- Ja, alltså... Det skulle ju kunna vara farligt där framme. Men det lär ju inte vara någonting jämfört med den fara vi utsätter oss för nu. Men det är säkert luuugnt.

- Va.. vad menar du? Säg vad du menar då!

Zach svara obestört: - Det är SÄÄÄKERT lugnt... Jag menar. Varför skulle alla mördare, psykopater och kidnappare som brukar ta den här vägen göra det just ikväll? Jag menar, det är ju typ 10 min kvar till då de brukar gå här...

Mary blir helt vit i ansiktet och stannar upp.

Med dallrande röst svarar hon: - mööördaa...aare?

- Några få.

Mary sväljer hårt.

- Psssssykopa...ter?

- En del... Fast flest kidnappare! Och främst kidnappar de blonda tjejer.

Som en virvelvind svishar Mary förbi Zach mot huset. Och Zach kan knappt hålla sig för skratt..

- Hahaha!

"Hur kunde hon gå på den lätta?"

En stund senare är Zach också framme vid huset, han har nu lyckats samla på sig lite dåligt samvete för att han lurat Mary.
Han tänkte precis be om ursäkt, men Mary bröt tystnaden först:
- Vad tror du det finns där?

Zach ändrar snabbt inställning, men bestämmer sig för att svara ärligt åtminstone:
- Ingenting. Det är ju bläcksvart.
- Obebott?
- Säkert! Vi kollar...

- Tror du att det är säkert att gå in där då? Det kanske har stått obebott i flera år!
- Vi kollar sa jag ju, dessutom är jag trött och det skulle vara skönt att sova med tak över huvudet för omväxlings skull..

- Du får gå först.
- Kolla, där är en sjö också!

Zach och Mary går fram till ingången av vad som uppenbarar sig vara en lada. ingen av dem har gått in och Zach verkar vara mer intresserad av sjön än att utforska ladan, och Mary vågar inte gå in själv.
- Kan du inte bara kolla då?
- Det kan väl du göra?
"Gå in, gå in, gå in! Kan hon inte bara gå in först? Jag kan ju inte erkänna att jag är rädd för att gå in i ladan.."
- Jag vågar inte..
"Hur kan hon säga det så enkelt? Löjligt..."
- Fe.. Fegis!

Mary vänder sig från ladu-öppningen.
- Jag tänker bestämt stå här enda tills du går in och tittar vad som finns därinne!
- Ska vi inte gå till sjön där borta istället?
- Nej!

- Jag tänker inte kolla!
- Jag TÄNKER stå här.
"Usch, vad hon är jobbig... Hon kommer aldrig ge med sig. Lika bra att.."

Zach får gåshud och kalla kårar, men han går in i ladan. Han ber tysta böner och det verkar som att ladan inte döljer några skelett eller mysko saker.
Mary vänder sig om, chockad ännu en gång över att Zach gjort som hon sa.
- Är det nåt därinne?
- Nej! Är du nöjd?

- Ja, tack...
- Det är faktiskt ganska mysigt här inne!
"Det duger nog för henne!" 

- Lite belysning bara.
"Tände jag facklan för henne? Vad tänker jag på?"

- Tack så mycket, verkligen!
Zachs ansikte blossar upp.
- Äh, det var väl inget. Jag vill väl också ha ljust?

"Dumma tankar, jag får verkligen inte hålla på så här. Ska jag berätta för henne?Att vara elak verkar ju inte bita på henne.."