Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 17

 Terés: - Så du kör också på bekväma jeans idag?
Det är dagen efter Anna hämtat Terés från dansklubben, det är ännu tidigt och flickorna har knappt fått en blund någon utav dem.

 Anna: - Jaa, kjol blir bara för mycket. Vilken kväll igår..

- Ja.

 Anna sätter sig ned brevid Terés.

- Idag äter vi frukost ute. Inte en chans att jag försöker göra våfflor igen.

- Prisa gudarna! Vad jag hoppats på att du skulle säga så.

- Gillar inte du min mat?

- Ärligt? Nej, inte så mycket. Men just nu är jag sjukt sugen på pommes frites. Har ni inte något shysst snabbmatsställe här omkring?

- Vi kan ju alltid höra med Henry, han lär veta vart ett sådant skulle finnas.

- Vi drar med detsamma!

Tjejerna hoppar in och ber Henry köra dem i limon till ett snabbmatsställe istan.

 Henry blir nervös i tron om att han leder de till ett ställe som inte är fint nog, men det är det enda snabbmatsstället i stan.

Stället är fullproppat, men Terés och Anna lyckas smita förbi relativt obemärkta. Väl inne vid borden äter de båda pommes frites med ansiktet dolt bakom varsin meny.

- Det där gick väl bra?

- Ja, som tur är. Jag hade inte orkat med någon tomult inne på ett sånt här ställe. - Äh, välgörenhetseventet du gjorde med barnen igår hade nogt vägt upp det.

- Jag tvivlar!

- Så fint det är. Eller, skulle kunna vara. Det påminner mig lite om vattnet hemma.

- Längtar du hem?

- Nja.. Inte riktigt ännu. Vi har våran stora uppgift kvar!

- Hehe, juste. Hur kunde jag glömma?

Annas mobiltelefon ringer.

- Det är Wodan?

- Svara!

Wodan låter irriterad i andra änden av luren.

- Lugna ner dig! Vad är det du säger?

"Märkligt?"

- Är Alex hos dig?!

- Huh?!

Wodan: - ...

- Okej, jag hör dig! Vi kommer.

- ...

- Ja, jag lovar.

Anna lägger på och talar sedan till Terés:

- Alex är hos Wodan, han säger att han vägrar gå därifrån innan han får prata med mig. Det är tydligen inte första gången Alex våldgästar Wodan sådär. Och Wodan lät verkligen tokig!

- Så jag antar att uppgiften kommer utföras ganska snart.

 Henry skjutsar Anna och Terés till Wodan's lägenhetskomplex.

Anna satt som på nålar hela bilresan, rädd för att hon visste att hon nu skulle bli tvungen till att konfrontera Alex. Och hon hade inte ens hunnit förbereda sig!

- Vänta här hela tiden Henry! Jag kanske måste fly därifrån i ren panik, och då vill jag att du står här när jag kommer ner.

Henry: - Det är uppfattat!

Anna tvingar sig själv att gå in i Wodans hus. Hon blir helt yr av alla tankar som snurrar kring i hennes huvud. Som tur är har hon hos Wodan tusen gånger tidigare så hon trycker på hissknappen och går i rätt gångar av ren automatik medan Terés följsamt hänger efter.

- Ta det lugnt, vännen.

- Just nu är jag bara arg. Hur kunde han gå till Wodan på det här sättet? Och hur kan Wodan tillåta att jag ska komma hit såhär?

- Det måste ju hända någon gång...

- Jo, jag vet.

Anna samlar på sig mer och mer ilska under hissfärden.

- Ge dig nu, Anna! Haha. Sluta se så sur ut!

"Nu gäller det!"

Dörren till Wodans lägenhet slits upp och krockar in i väggen bakom med ett högt duns när Anna dundrar in arg som ett bi i rummet. Alex drar efter andan medan Wodan och hans mamma verkar relativt oberörda av vad som just hände.

Anna blänger stint på Wodan: - Dig ska jag snacka med sen!

- Ssshhyy! Det är C.S.I, Anna!

- Var inte sur på Wodan, det är jag som ville ha hit dig!

- Du och jag, på terassen. Nu!

Anna går med snabba kliv ut på terassen, Alex följer efter.

- Vart har du varit?! säger han surt.

 - Det har du inget med att göra!

  - Vad säger du?! Fattar du inte hur orolig jag blev när Wodan sa åt mig att du bara hade stuckit och ingen visste vart du var?

- Och? Och, Alex? Det har du absolut ingenting med att göra!

  - Du har inte haft någonting med mig att göra sedan du blev tillsammans med Elise.

  - Så det är det detta handlar om?

- Vad trodde du?

- Men Anna, jag gillar ju dig.

- Alltså, ge dig bara! Okej?! Du har gjort ditt val och jag fattar inte ens att jag kunde låta mig övertalas om att tänka över dig en gång till! Att ens kunna tänka sig att det skulle bli du och jag låter ju helt absurt.
   Alex blir helt ställd. Ingen utav dem vet vad dem ska säga.
  
- Jag... Jag måste gå..
 
Alex kollar efter Anna medan hon går därifrån.
 
- Terés, vi ska dra nu?
- Anna! Är du ledsen?
Anna hade inte ens märkt att hon börjat gråta. Eller gråta och gråta, hon hade i alla fall ett par tårar som rann ner över kinderna.
- Hehe. Oj, det måste ha varit vinden..
Terés gav henne ett ledsamt ansiktsuttryck: - Okej, vi går.
 
"Vad har jag gjort?"
     När Alex kommer in från terassen är Wodan allt annat än glad.
- Vad har du gjort!? Du, du jag skulle nästan vilja slita dig i stycken!
  - Du har ingenting med det här att göra Wodan.
- Jag är så trött på att alla ska gå runt och säga så hela tiden?! Vi har ju alltid haft med varandra att göra förut? Och dessutom är hon min bästa vän. Och att se henne sådär ledsen gav mig en isande kyla ända in i märgen!
- Var hon ledsen?
 
- Annaa....! Vänta!
När Anna och Terés kom hem hade de ett långt samtal om allt som hände på terassen. Terés bad om ursäkt för att hon gett Anna så falska förhoppningar. Anna kontrade med att inget utav detta var Terés' fel utan att det var hon som hade gjort det som det blev, och att det hade hon gott och väl klarat av utan Terés' hjälp. Tjejerna bestämde att de skulle gå på en fest hos en kändis-bekant till Anna på kvällen för att kunna ha lite kul och glömma en del av det sorgliga inom Anna för en stund.
 På festen diskuterade Terés med olika kändisar för att kunna bli "inne" i kretsen. Hon lyckades ganska bra. Anna pratade med Tiara, en av hennes bättre "kändis-vänner".
  Men ingen utav dem hade kunnat tro att Alex skulle vara så ohyffsad att dyka upp på samma fest, men det gjorde han.
  Han såg Tiara's syster komma ut ifrån ett rum.
- Är Anna Craft där?
Elli: - Ja, hon är där inne med Tiara.
- Okej, tack.
 Inne i rummet står Anna och Tiara och pratar.
  Alex går fram till dem och avbryter.
- Anna.
- Alex?! Försvinn!
 
- Snälla, snälla, snälla! Jag måste få prata med dig!
Tiara: - Är allt okej Anna?
 - Hehe, jadå. Oroa dig inte, Tiara..
- Snälla! Jag måste få säga en sak.
 
Tiaras syster ropar på henne utifrån rummet och Tiara går till henne.
 
- Jag måste få säga att...
- Nej...  

Historien om Greenwoods'

Ålder: Greenwood-hushållet är inne på sin 68ende vecka.

Släktet: Antalet simmar i Greenwoods'-släktet har passerat 100.

Kuriosa:

- Hannah tillsammans med Kauro är de enda simmarna skapad i CAS, de andra är födda i spelet.

- Två av Africas syskon har dött under märkliga omständigheter.

- Rufus vägrade först bli kär i Hannah.

- Jake är en soffpotatis, verkligen. Han satt i soffan när det brann.

- Bill är ett geni som inte gör annat än att gå i skolan och spela schack.

- Mille är adopterad av en gammal man, jag lät henne flytta in med två yngre "fosterföräldrar". Den äldre mannen bor nu ensam.

- Sedan begynnelsen så har över 200 gravar placerats ut på den lokala kyrkogården, så många att Greenwoods' var tvungna att köpa upp den fastigheten så att mer utrymme för gravar kunde skapas.

- Africa har en sur min, hela tiden.

- Rufus har klarat av den vetenskapliga karriären.

 Kvällsnöjet

Ålder: Anna Craft har levt i 29 veckor och 3 dagar.

Släktet: Anna Craft, endast.

Kuriosa:

- Anna tänker alltid på Matthew Hamming.

- Hon har bott på 5 olika platser i Bridgeport.

- Hon har aldrig haft ett jobb.

- Anna flörtar med alla, men endast varit kär i Matthew och Alex.

- Slarvigare sim får man leta efter. Plockar aldrig, aldrig upp efter sig. Trots att hon inte har egenskapen Slarvig.

- Anna är den första riktigt unika simmen jag har haft, hon har "egen vilja" stark som attan. Hon gör nästan aldrig som man "säger åt henne". Detta gör Kvällsnöjet till den svåraste historien att fota och planera till.

- Det var Anna som valde Alex (Ricky Bailey), inte jag.

- Sandra och Alex är egentligen inte syskon, men jag har gjort om dem i CAS så att de är det.

- Alex har otroligt långa ögonfransar.

  Prinsessa

Ålder: Inne på sin 7nde vecka.

Släkte: Ingen är släkt, men Mary går under efternamnet Mena. Medan Zach heter Ary i efternamn.

Kuriosa:

- Jag spelade med prinsessa i 4 veckor för att komma på en början till Historien.

- Feline är skapad ur mallen för Anna Craft.

- Jag hade som mest 4 stycken olika Mary medan jag fotade till historian.

- Första bilden jag tog när Mary och Zach kom fram till vägen innehöll en taxi och två brevlådor. Dessa retuscherades bort i PhotoShop. Liksom diverse luftballonger, lyktstolpar m.m under historians gång.

- Jag har skapat alla husen i världen själv. Dock är världen nedladdad från TheSims3.com Exchange.

- I och med Prinsessa var jag tvungen att lära mig Photoshop och tog lite "kurser" inom ämnet.

- Mary är rädd för allt, i historian och i spelet. Faktiskt så har jag stora problem med att hon svimmar överallt.

- Mary känner bara Zach.

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 16

 Alex: "Anna!"

 - Annaaa!

- Åh, nej!

"Upp eller ner? Upp eller ner? Upp!"

- Hejsan! Mitt namn är Alex Sun. Gick Anna Craft in här?

Marja: - Tänk för att hon gjorde det.

"Ååh, phu! Äntligen!"

 - Jag måste få komma in, dit där Anna är!

- Haha! Nejdu, jag skulle inte tro det!

- Va?!

 - Det här är en privat tillställning, för anmälda barn endast.

- Jag anmäler mig!

- BARN, som sagt.

- Tyvärr Herr Sun.

"Typiskt.. Men ja! Nu vet jag!"

- Kan du hälsa något till henne från mig?

- Hehe, nejdu. Vilsna fans tar gärna bakvägen här ifrån. Ha en trevlig kväll Herr Sun..

Anna: - Och så gick han med sitt följe in i den mörka grottan. Men det ingen visste...

- ... var om de någonsin skulle komma tillbaka där i från!

 - Snabbare!

Taxichauffören: - Det finns en hastighetsgräns här faktiskt!

"Äntligen framme efter den långsammaste färden det här decenniumet"

 "Kom igen, kom igen, svara!"

  "Ååå... Nu då? Jag väntar!"

  Karl: - Jag tyckte du skötte det där galant! Superbra! Fast slutet på historian ska vara att deras spöken lever kvar i grottan och att de inte kom ut levande..

- Men.. men, det var så deprimerande!

- Nej, Anna. En spökhistoria är läskig. Inte deprimerande!

- Men du tyckte att jag skötte mig bra kring barnen? Det här är mitt första välgörenhetsevent.

- Ja, superbra!

- Du är redo för större events egentligen, säg till om du är på hugget. Jag har några riktigt bra kring lillfringret just nu. Du är riktigt inne just nu, vi borde utnyttja det!

- Det, det är helt underbart. Jag som trodde jag skulle gå under efter mitt och Matthews skandal-förhållande.

- Nejdå. Vi löser allt tillsammans, okej?

- Okej!

Marja: - Åååh, Anna Craft! Alla barnen hade endast underbara saker att säga om dig! De verkligen älskar dig och dina historier, de frågade när du skulle komma nästa gång! Haha, helt otroligt!

- Och det absolut bästa, deras föräldrar har tillsammans donerat 50.000§ till barnsjukhusets fond.

- Det är rekord!

- Bra jobbat, Anna.

 - Vi är gärna öppna för mer samarbete, det ska ni verkligen veta! Självklart ska du få en del av kakan också.

- Nej, ge det till barnsjukhuset också!

- Hjärta av guld.

- Vi hör av oss ifall ytterligare samarbete skulle vara aktuellt.

- Det låter bra.

 - Kommer du Anna?

- Hörde du 50.000§?

- Jag hörde. Bra jobbat! Kom nu.

 De går ut ifrån biblioteket och byter visitkort.

- Tack då Marja. Vi hör av oss.

- Känn er fria att göra så!

 RING-RING.

- Åh? Det är Terés?

- Hallå!

Terés: - ...

- Terés, jag hör dig knappt! Vart är du?

 - Jag är på någon läskig dansklubb. Det är ett stort omgjort garage!

- Okej, jag kommer. Stanna där du är!

Anna säger hejdå till Karl och hoppar in i Limon mot klubben Terés är på.

- Stannar du här Henry?

Chauffören Henry: - Japp. Jag ska bara vända bilen, sedan är vi när som helst redo för att sticka om det skulle vara något!

- Tack!

"Undra vad hon nu ställt till med!"

 När Anna kommer in på klubben har de flesta av gästerna redan gått.

- Terés! Du ska inte gå till ett ställe som inte har någon dörrvakt, eller som inte har någon vakt över huvudtaget för den delen! Vad var det som hände?

- Nån läskig snubbe hängde på mig hela tiden! Men bartendern hjälpte mig tillslut!

- Åh, skönt att höra.

- Ska vi åka hem?

- Haha, GÄRNA!

"Två timmar och han är inte hemma ännu..."

 - Hade du roligt med barnen?

- Japp! Jätteroligt! Jag och Karl funderar på att göra det igen, barnevents alltså.

- Barn är underbara!

- Anna..?

 - Åh, hej Karl!

- Kom du hem ordentligt?

- Jadå! Jag hittade min vän på den där klubben du trodde att det var. Tack så mycket!

- Ingen orsak! Vilken tur att du hittade henne och att ni båda är oskadda.

- Mm.. Du Karl?

- Ja?

- Hade du några fler barn-events på G?

- Barnevents? Haha, ja.. typ!

- Super, jag vill göra fler!

- Vi pratar om det imorgon?

- Ja.. det gör vi.

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 15

Extra lång del

Innan Terés och Anna gör upp en plan för hur de på bästa sätt ska konfrontera Alex så måste de sova några timmar först.

Det är tur att Anna's vill inkluderar ett fint gästrum.

Morgonen därpå står Anna och tillagar frukost.

Terés: - Godmorgon!

Anna: - Godmorgon!

- Vad gör du för något?

- Jag försöker att göra lite våfflor. Vi får se hur det går, sist jag gjorde våfflor så trodde jag och Alex att jag skulle elda upp kåken. De såg ut som kolbitar, men de gick i alla fall att äta! Haha!

- Spännande!

- Undra hur de ska vara nu igen.. Att jag aldrig kommer ihåg.

- Brukar du inte laga mat?

- Nej, jag brukar ha en kock här som gör det åt mig, eller så köper jag hämtmat eller äter ute.

- Lyxigt!

- Jag har bara ont om tid...

- Eller! Så vill du inte lära dig, hehe!

- Det kan stämma.. men det är så svårt med mat. Och jobbigt, jag får aldrig till det.

Anna öppnar ungsluckan och rök bolmar ut i köket.

- Åååh nej! Inte igen! Och jag som är så hungrig...

- Phuuu! Det stinker verkligen.

- Ja, verkligen! Och sticker i ögonen!

- Taskigt. Nu tycker jag inte vi ska älta mina "brända bitar" något mer. Dags för att provsmaka!

- Haha! Aldrig!

Efter lite övertalande ord från Annas sida så sätter sig tjejerna ner för att provsmaka den brända maträtten.

- Hm.. gott.

- Ljug inte.

- Okej, det här är uruselt tillagat. Finns det nåt matställe i närheten? 

 - Hörru du!

- Haha, jag skojar med dig Anna. Det går konstigt nog att äta det här!

- Hehe. Jo, det var det Alex sa förut också.

- Du tänker mycket på honom märker jag.

- En del. Men mest för att jag är så arg tror jag.

- Det kommer bli lättare sen när han säger rakt ut hur han vill göra. Då finns det inga tvivel, då måste man gå vidare. Om så blir fallet, men det tror jag inte i ditt ställe.

Terés äter upp och går för att diska sin tallrik.

- Tror du verkligen att det kommer lösa sig?

- Ja, det är jag hundra procent säker på. Men vi måste inse att någon kommer bli ledsen hur det än blir.

- Jo, jag börjar förbereda mig.

- Nä, tänk på någonting annat istället!

- Som?

- Har du ingenting inom jobbet just nu?

- Hu! Joo, är du säger det ska ju jag läsa sagor för barn på stadbiblioteket i eftermiddag vid 17:00!

- Åh, så snällt av dig!

- Det gör mig ingenting, jag gillar barn.

 När Terés vänder sig från vasken mot Anna så får hon ett raskt spjut av vatten i ryggen. Helt oförberedd som hon är skriker hon rakt ut.

- Vad är det?

- Vatten!!!

 - Jaha.. så du är rädd för vatten?

- Neej! Men gud, kolla! Kranen bara står och sprutar! Hjälp, vad ska jag göra?!

- Stäng av kranen.

Terés försöker men får då ytterligare en stark stråle av vatten på sig, den här gången i ansiktet.

- Hjälp, jag är blind! Jag kan inte se!

Anna sitter och skrattar medan hon ser Terés kämpa för glatta livet med kranen.

Tillslut ger hon upp.

- Ja... jag.. kommer al.. aldrig vinna...

- Det är ingen fara Terés, det är ju bara en kran!

 Anna tar upp sin telefon och ringer ett samtal.

- Hej, Mr. Fall? Det här är Anna Craft. Kan du skicka upp en reparatör till hus 21?

Fastighetsskötaren Mr. Fall: - ...

- Tack så mycket!

Terés och Anna bestämmer att medan Anna jobbar med biblioteksbarnen så ska Terés ta sig runt och utforska Bridgeport lite på egen hand. Vid 13:00 är hon redo för att börja sin runda.

- Hejdå då Anna! Vi ses senare ikväll?

- Javisst! Ring om det är något!

- Jadå, hejdå.

- Hejdå. 

Direkt efter Terés gått hoppar Anna in i duschen.  

När hon duschat klart ringer det på dörren.

"Det måste vara reparatörn."

Anna skriker det högsta hon kan: - KOM IN!

Hon hör hur dörren öppnas och smälls igen.

"Sådär ja, äntligen färdig!" 

Anna går ut ur badrummet och blir ställd utav vad hon får se.

"Lorinda? Hur vågar hon?!"

Kalla kårar sprider sig genom Annas kropp.

- Lorinda?

 Lorinda vänder sig mot Anna.

Lorinda: - Anna, hej. Jag trodde du aldrig skulle duscha färdigt.

- Hur kom du in?

- Jag gick in samtidigt som du ropade in reparatörn. Som du förstår måste vi prata.

- Sätt igång..

 - Först och främst, jag kan inte längre vara din manager som du förstår.

- Ja?

- Jag har sagt upp mig och min ersättare är redan bestämd. För det andra så är jag och Matthew förlovade och vi vill helst inte ha några svartsjuka rubriker ifrån din sida, då kommer du att få det svårt.

- Svartsjuka rubriker?

- Ja, att du på grund av din svartsjuka för att jag fått Matthew går ut med en massa falska rykten och anklagelser. Gör du det så kommer jag göra detsamma emot dig.

"Hur barnslig får man vara?"

- Okej.

 - Därför tycker jag att du håller dig för ditt och låter oss vara ifred!

- Vi bryter här, rakt av nu! Hör inte av dig till oss.

- Okej.

 - Förstår du?

- Kristallklart.

- Bra. Din nya manager kommer och hämtar upp dig klockan 15:00 för den där bibliotekssaken.

Anna tittar efter Lorinda medan hon går ut. Hon känner sig helt tom inombords. Inte arg, inte ledsen. Bara helt tom.

Inför biblioteksmötet så sätter hon på sig andra kläder och inväntar den nya managern. Klockan 15:24 plingar det äntligen på dörren och Anna går upp för att öppna.

- Oj, jag har visst glömt att moppa upp vattnet sedan imorse. Strunt samma..

 Anna går mot dörren.

  Utanför står en ung man och väntar.

"En paparazzi?"

Anna bestämmer sig för att gå ut i alla fall.

- Hejsan.

Karl: - Hallo. Vilken vacker utsikt du har!

- Hm.. Jo. Jatg antar att den är ganska fin.

- Nästan sjöutsikt.

- Nja, snarare havsglimt.

- Haha det stämmer!

 Mannen vänder sig mot Anna.

- Hej Anna, jag är Karl. Din nya manager med start från idag. Ursäkta att jag är sen. Är du redo att åka madame?

- Madame?

Anna börjar tokskratta. Visst har hon fått konstiga adresser förut som Mrs. och Lady. Men aldrig madame?

Karl skiner upp som en sol av Annas skratt.

- Vad är så roligt?

- Haha, den har jag nog aldrig hört förut?

- Vilken?

- Madame!

- Haha, tok. Jag är bara artig. Nu åker vi!

- Jag ska bara be dessa nedrans paparazzis att inte följa efter oss då vi åker.

Karl går fram till den parkerade bilen. Inuti sitter tre personer med kameror i högsta hugg.

Han talar några sanningens ord med dem och förklarar att Anna är påväg att läsa för barn. Karls honungstunga får männen att lova att de inte följer efter.

Anna blir imponerad.

 Därefter åker de mot tillställningen.

- Har du några bra spökhistorier då?

- Eeeh!? Nää! Verkligen inte!

- Det är sådana du ska berätta, stackars barn som väntar spänt.

- Åh nej, vad ska jag göra?

- Ingen fara jag kan lära dig några!

- Säkert?

- Visst!

Karl berättar några spökhistorior och Anna anstränger sig till det yttersta för att försöka minnas dem. På något underligt sätt så glömmer Anna helt hur elak Lorinda varit mot henne, tankarna som virvlar och den stickande känslan i magen av att få veta att Lorinda och Matthew ska gifta sig. Allt är som bortblåst.

 15 minuter senare är de framme vid biblioteket.

- Kom Anna!

Alex: "Anna?"

Alex kollar upp från sin bok och får se Anna gå in genom biblioteks-dörren.

 - Jag kommer! Haha!

Till en början är han helt handlingsförlamad. Är det för att Anna är med en annan man?

"Anna...?"  

Meddelande 14/6-2011 10:49:

Smart drag av mig, glömde ändra från "Spara som utkast" till "Publicera inlägg".

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavender
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 14

Terés: - En nektargård! Precis som du ville se. Voilà!

Anna: - Så vackert. Ska vi dricka nektar?

- Självklart! Jag vill bara ha en liten plutte-sak tillbaka, okej?

- Jaså? Okej? Vadå för något?

- Jag vill veta varför du kommit hit! Ärligt!

- Eeeh?! Hm... Jag antar att det är okej. Men det är en snyfthistoria, bara så du vet.
- Jag vill höra! Men först nektar.

Anna och Terés går in för att provsmaka en flaska nektar.
- Har du några önskemål?
- Något sött kanske?
- Perfekt!

- Den här är ganska söt, granatäpple och melon.

- Det blir bra!

- Men jag undrar vart man kan prata ostört här omkring.

- Det är ingen fara, Anna. De här människorna som hänger här har inte direkt stenkoll på omvärlden. Och definitivt inte kändis-skvaller och sådant. Du behöver inte oroa dig. Men jag tycker att vi sitter nere i källarn. Det är så fint där.

- Okej, Terés! Det blir superbra!

- Nå, ska vi testa denna då?

- Absolut.

Terés och Anna dricker upp nektarn och båda gillade den söta sorten. Efter det går de ner och sätter sig i källaren. Terés inleder samtalet: - Nåå, vad hände? Och bespara mig inte detaljerna!

- Hm... okej.

- Hemma så blev jag kär i en kille, en ganska känd.

- Matthew Hamming, visst?

- Jo, precis.

- Ni såg ut att vara så glada tillsammans!

- Utåt kanske. Men vi har aldrig haft det riktigt bra, egentligen. Men jag var för långsam för att märka det.

- Okej? Men kan du inte gå vidare?

- Grejen är den att jag var för långsam för att se att den personen jag egentligen skulle vara med hade varit vid min sida hela tiden jag haft det framåt och tillbaka med Matthew!

- Och honom kan jag inte gå till nu, för det är försent.

- Hm... Jag tror jag hänger med. Men, vad menar du med försent? Vad är försent? Du vet ju hur du känner?

- Men han har tjej. De har till och med gått ut offentligt med deras förhållande.

- Aha, så det kan bli tufft! Men du ger dig väl inte?

- Ge mig? Jag har gjort allt ja kan! Han vill nog inte ens se mig?

- Har han gjort någonting som får dig att tveka på att han är den rätte?

- Nej. Han är den rätte.

- Har han sprungit efter dig?

- Hm... ja..?

- När åker vi?

- Vill du följa med hem? Jag menar, ska vi åka hem? ... till mig?
- Japp! Jag ska stötta dig i din kamp om "den rätte". Om du nu är så säker som du säger.
- Hehe, japp! Men du får det att låta så enkelt..

- Vi gör det enkelt! Konfronterar honom helt sonika.

- Då åker vi då.

- Vi måste bara hem och berätta för Michelle.

Tjejerna åker hem och drar hela historian inför Michelle.

Michelle: - Ni får det att låta simpelt. Men kärlek är krångligt.

- Men hon måste åtminstone säga precis som hon tycker.

- Sedan ligger bollen hos honom och han får välja hur han vill göra.

- Det låter ju som en bra idé. Men förbered er på det värsta så kanske det inte blir lika sårande om det inträffar.

- Smart sagt!

- Oooch... så får du fota en massa där borta Terés!

- Hehe, visst.

- Jag hoppas det går bra för dig Anna, jag håller tummarna. Du är en fin tjej.

- Tack Michelle.

 - Och håll ett extra öga på Terés också är du snäll. Hon har en tendens att bli för entusiastisk för vissa saker. Vi vill inte att hon går vilse i storstan'! 

  Terés ringer flygbolaget med detsamma.

- Hej mitt namn är Terés Dutiel, jag vill boka två platser på nästa flyg mot Bridgeport.

Receptionisten: - ...

- Ja, två vuxna.

- ...

- Ja, i budget-klass.

 - Budget?

- Är du säker på att du klarar dig här nu, eller vill du också följa med?

- Nejdå, jag måste stanna och jobba. Men ring om något händer.

- Jadå.

Sedan åkte Anna och Terés med flyget, i budget-klass. Resan tog 6 timmar och det var sent in på natten när de kom till Bridgeport.

- Åh, vad jag är trött!

 - Så vackert det är. Och mitt i natten är det också...

- ... fast inget är mörkt?   

Mohaha! Kolla vad jag lyckades att skrapa ihop!   Jag vet att det egentligen inte är det ni väntar på, men det är i alla fall något   

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavender
Michelle Dutiel - Turkos
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

Del 13
 

Anna: "Har jag gjort det rätta? Åååh, tankarna tar livet av mig. Men jag har gjort det rätta, det måste vara så! Jag kan ju inte stanna kvar och jaga efter Alex när han redan har valt Elise.."
- Men vart är jag...?

- Definitivt inte Paris. Jag tyckte väl att taxin körde lite för länge efter flygplatsen, men den här byn? Vad tänkte han..?

"Åh, hon kanske kan hjälpa mig!"

- Ursäkta, hallå?!

Anna harklar sig: - Ehm, ursäkta?
Terés: - Mmm?
- Mitt namn är Anna och jag undrar vad namnet på den här byn är..? 

- Annaaa..? Vi har ingen An..
Terés tittar upp från sin bok. När hon får se vem som står framför henne stirrar hon bara.

- Min telefon har ingen mottagning här! Det var meningen att jag skulle åka till Paris, men jag tror att taxichauffören körde mig lite fel!
- Anna... Anna Craft?
- Aaah..

- Aldrig trodde jag att jag skulle möta en kändis, i alla fall inte i min egen hemby! Din mobiltelefon funkar inte säger du? Mitt namn är Terés förresten, Terés Dutiel. Välkommen till min hemby, Champs les Sims!
- Åå? Tack?
- Kom med hem till mig och låna min telefon!

- Vaa?! Säkert? Taack!
- Ingen fara, jag bor inte långt härifrån. Ska vi gå?
- Visst!

Efter ca 20 minuters promenad är de framme vid Terés hus.
Anna flåsar fram: - Buuh?! Inte lååångt? Jag tror jag dör! Vi måste gått minst en mil!
- Haha, du är allt rolig du! Jag bor tillsammans med min syster, Michelle.
- Åå.
- Kommer du med in?
- Jadå, jag ska bara fånga andan en stund här ute.

Medan Anna står utanför Terés' så kommer en man fram till henne och Anna blir genast skeptisk när hon känner igen en del drag i personligheten. Ett block, en kamera och ovanligt vänlig till en början. En paparazzi!
Paparazzin: - Anna Craft? Hur hamnade du i den här byn?
- Har väl inte du med att göra? Kan du inte gå och fota nån annans liv istället? Hur skulle du känna om du var förföljd hela tiden?

- Ehm, vänta 2 sekunder så jag kan skriva ner vårat samtal.
- Nejtack, låt mig vara ifred och jag kan ge dig en historia sen. Okej?

- Vänta, Anna?!
- Vara ifred och sedan historia? Deal!
- Anna!

Michelle: - Hej syster, redan färdig med dagens läsning?
- Nej, inte på lång väg! Men, jag fann någonting annat mer intressant.

- Michelle, det här är Anna Craft.
- Åh.. Goddag! Jag... ehm, jag vet inte riktigt vad jag ska säga! Trevligt att mötas!
- Goddag, det behövs inte sägas något speciellt.. 
"Åååh, man verkar inte kunna gå någonstans. Vart jag än befinner mig så kommer alla att se mig som en kändis som har speciella sociala behov. Jag är precis som alla andra!"

- Okej, inget speciellt. Men då gör vi som alla här i Champs les Sims gör när vi träffas, med en kram!
"Vad nu?"
Michelle ser Annas chockade blick.
- Jag var lite nervös, detta är första gången jag träffar en person ifrån ett annat land. Jag har hört att seder, vett och etikett är olika från land till land. Jag hoppas att du inte tog illa upp av kramen!
"Så, det var så hon menade. Inte för att jag är känd - utan för att jag är från ett annat land.."
- Åh, nej inte alls! Trevligt att möta dig också!

- Kan jag låna badrummet så jag kan byta dessa jobbiga resekläder jag har på mig. Innan jag ringer tänkte jag..
- Ja, självklart! Badrummet är där borta.
Michelle pekar och Anna börjar röra sig ditåt.

- Hur lyckades du hitta henne?
- Hon kom fram till mig!
- Aha, varför då?

- Hennes mobiltelefon hade ingen täckning centrum, så hon kom fram till mig och frågade vart täckning fanns. Jag sa att det knappt finns någon i byn och att hon istället kunde låna våran telefon!

- Är du säker på att det är det enda hon vill?

- Michelle, ge dig nu. Hon må vara känd, men hon är inte maffia!
- Man vet aldrig...

- Tack så mycket för lånet. Jag testade min mobil där inne också, och jag hade mottagning så jag ringde mitt samtal där inne.
- Jaha! Så bra!

- Anna, vill du stanna och prata lite? Jag menar, vi vet allt om byn om det är nåt du undrar!
- Åh, visst gärna.

De slår sig tillsammans ned i soffgruppen för att prata. Terés är snabb i munnen och överröser Anna med frågor.
- Hur är det att vara känd? Och rik?! Det måste vara det bästa som finns! Tänk att kunna vara oberoende av allt..
- Hehe, jag är inte oberoende av allt. Snarare beroende av allt för mycket.
- Nee? Det kan man inte tro!
- Hade jag varit endast rik hade jag varit glad, men jag antar att man inte kan välja sådant.
- Hm..

- Men tänk, Anna! Du kan verkligen göra skillnad. Folk lyssnar på kända personer! 
"Hm... undra om de inte vet om Matthew-skandalen ännu. Kan det vara att den inte kommit ut i media?"
- Ååh, jag vet inte...

- Du kan i alla fall försöka.
- Vadå?
- Skaffa dig det du saknar.
- Mmm.. du är väl här av en anledning, här i Frankrike menar jag?
"Åh!" Anna blir chockad av att systrarna är så rakt på sak. "De kanske vet trots allt... om skandalen.. Kanske tillfället att berätta sanningen från början för någon som inte har några fördomar?"

- Ah, jo. Jag är här för att slippa allt jobbigt hemma. Det finns en hemsk baksida av att vara känd. Alla skandaler, att man blir utnyttjad, personer som är falska för att komma en nära och sedan ta av det jag äger.
- Nej? Vad är det du säger?
- Ja... jag kan i princip lita på endast tre personer hemma.
"Jag måste glömma Alex, glömma!"
 - Eller, jag menar två.
- Vaa?! Hur kommer det sig?
- En av personerna kände jag som liten, innan jag var känd. Den andra lärde jag känna på en gala då vi satt brevid varandra. Den tredje som jag tänkte nämna är min barndomsväns bror. Men han... svek mig också.
Terés känner igen Annas uttryck när hon pratar om Alex.
- Du älskar honom va?
Anna blir illröd i ansiktet. "Hur lyckas de vara så på?" Men rodnaden lägger sig fort.
- Mmm.. Fast jag måste glömma honom nu.

- Jag förlovade mig med en man först så det kanske var jag som struntade i honom, men när jag insåg hur fel jag haft så var det redan försent. Han har en annan i sitt hjärta.
- Men har du pratat med honom om det?
- Nej, du vet rykten? En kändis består av sina rykten, skaffar jag mig ett dåligt rykte kommer jag inte kunnagöra filmer och så..

- På grund av dem..
- Dem?

- Paparazzis...
- Aaahaaa.

- Men nu har jag kommit bort ifrån allt så låt oss prata om något annat trevligare!
- Självklart, vill du att vi ska visa dig runt i byn?
- Aah, jag jobbar ju ganska mycket. Men du kan väl visa henne, Terés?
- Ja! Vill du?
Terés tittar på Anna med stora ögon.
- Det låter jättetrevligt!

- Vad jobbar du med, Michelle?
- Jag plockar frukt till en nektargård. Det är ett väldigt krävande arbete. Det var därför jag föreställde mig ditt mer bekvämt, men jag skulle nu inte vilja byta efter ha hört dig berätta om hur du har det. Stackars dig Anna!
- Hehe, det är ingen fara! Oroa er inte! Hehe..

- Kan jag låna badrummet igen?
- Ja, visst. Så ofta du vill!
Anna går till badrummet.

- Du hjälper henne va?
- Det klart.

"Åååh.."

"Jag måste glömma!"

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

~ Del 12 ~

Anna: "Nu har jag sagt det, jag känner mig helt tom. Men det var det rätta att säga."

- Wodan, det är Anna. Jag behöver skjuts hem!
Wodan svarar i telefonen: - Jag kommer.

"Anna..."

Anna väntar på Wodan uppe vid vägen.

"Äntligen kommer du. Jag står inte ut en sekund till här."

"Anna och Wodan? Wodans bil? Åhnej!"

- Anna!

Men Anna och Wodan verkar inte höra Alex ropa.

Alex når vägen precis när Anna och Wodan hunnit börja åka.

- Anna!

Men bussen stannar inte.

- Wodan. Allt känns så dåligt just nu.

- Mmm.. Jag förstår.

- Jag måste bort, bort här ifrån.

- Ja.

"Anna..."

Ett par dagar senare efter strand-insidenten befinner sig Alex utanför Annas hus. Han har äntligen samlat mod för att prata ut med Anna. Han plingar på dörren, men ingen öppnar. 

Alex åker dit dagen efter igen och provar, men ingen verkar vara hemma då heller.

Tredje dagen gilt? Nej, ingen hemma. Sängen är inte bäddad och bilen står kvar.

"Det kan bara betyda en sak!"

"Hon måste vara där.."

"Jag hoppas verkligen att jag inte tar fel på hus nu. Men vad spelar det för roll? Jag måste hitta henne!"

"Ahaa.. Det är rätt hus, översta våningen."

- Alex?

Wodans mamma: - Väntade du besök, John?

- Nej, mamma. Det är en kompis. Alex, vad händer?

- Jag måste snacka med dig Wodan, kan jag komma in?

- Självklart.

- Sitt och prata med mamma du en stund medan jag fixar en sak bara.

Alex slår sig ned i soffgruppen och Wodans mamma gör likaså.

De pratar en stund om allmänna saker innan Wodans mamma säger att hon är trött och borde gå till sängs.

Alex får då sitta själv en stund och se på TV medan han väntar på Wodan.

"Äntligen!"

- Nå, Alex. Vad var det?

- Är Anna här?

- Nej.

- Har du sett henne?

- Nej. Varför undrar du saker om Anna?

- Ja, jag har inte sett henne sedan den dagen då filmpremiären hölls.

- Det var en ganska jobbig kväll för henne det.

- Jo, jag kan tänka mig.

- Jag måste sova.

- Gå och lägg dig mamma!

- Men grejen är den att jag måste prata med henne, om vad vi sa till varandra på stranden. Eller mer om det hon sa till mig på stranden.

- Åååh, är det här en kärlekssaga?

- Gå och lägg dig mamma! Alex, Anna är ledsen okej? Och hon är inte här. Hon sa inte till mig vad ni pratade om på stranden. Men jag kan bara ana. Hon har blivit sårad tillräckligt.

- Det är en kärlekssaga!

- Mamma!

- Snälla, snälla Wodan. Jag vill inte såra henne fattar du väl?

- Men jag måste berätta för henne, hur allt ligger till.

- Med Elise? Tror du att hon vill höra det? Jag hade inte velat. Det är att trycka på svaga punkter! Låt henne komma över det här i lugn och ro!

- Hon är min bästa vän, Wodan!

- Snälla, säg vart hon är så jag kan åka dit och förklara mig!

- Du begär ganska mycket Alex, men jag ska vara ärlig.

- Ja..?

- Jag vet inte vart hon är, eller när hon kommer tillbaka. Bara att hon är borta.

- Borta?

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Gäster / Tillfälliga - Grå, Vinröd, Cyan & Magenta.

~ Del 11 ~

Matthew: - Anna, vi kan inte träffas mer.

Anna: - Vad menar du? Ska du åka bort?

- Nej, Anna. Jag är tillsammans med Lorinda och jag vill gifta mig med henne. Inte med dig.

Anna blir som stum.

- Jag har döljt det för dig. Mitt och Lorindas förhållande alltså. Det kanske är lite taskigt.

- Men du vet ju att jag egentligen inte är någon svinig kille, eller hur?

Anna svarar inte.

Elise: - ... eller hur?
Alex: - Visst, Elise, gult blir bra.

- Då säger vi så, okej?

"Vad säger de till varandra..?"

- Alex?

- Eh, ehm. Ah visst!

Alex ser Anna springa ifrån Matthew.

"Åh, shit!"

- Anna!!

- Anna!!

- Alex?! Vart ska du!?

- Aaaaaalex!!

"Åh, vilken idiot.. Vilken idiot. Vilka idioter! Både Alex och Matthew!"

"Allt blir bara fel för mig, alltid. Jag som trodde jag kunde lita på Alex, jag trodde jag kunde lita på Matthew. Den enda som talade sanning var Sandra. Jag skulle varit mer försiktig.."

"Men vad spelar det för roll? Jag tror mitt hjärta brister..."

Anna släpper lös gråten på stranden och i det ögonblicket så verkar det som att hon aldrig någonsin kommer få slut på tårar.

Men så hör hon fanfarerna ifrån Teater-Plats.

"Filmen har börjat. Säkert så sitter Alex och håller om sin Elise. Smart drag av honom att välja en sådan tjej som Elise. Hon lär väl aldrig lämna honom.."

"Och på något sätt får det mig att känna mig ännu mer ledsen.."

- Anna..!

Alex kan se på Annas våta kinder och svullna ögon att hon gråtit.

- Anna? Vad sa han?

- Matthew?

- Åååå? Vad bryr du dig om det för? Stick härifrån Alex!

- Lugn, lugn Anna! Vad hände?

- Han berättade i princip att han gått bakom ryggen på mig hela tiden medan vi varit tillsammans. Gått bakom ryggen på mig tillsammans med MIN agent? Kan du fatta?

- Jag är en sån idiot!

- Anna..? Lugna ner dig, okej?

- Dessutom tyckte jag att det var bra, det som hände.

"Vad menar han? Varför börjar mitt hjärta rusa?"

- Va.. vad.. menar.. du?

- Han var ju ett kräk Anna! Det var ju det jag och syrran sa hela tiden. Det var därför jag blev så sur när du sa att ni hade förlovat er.

"När han stack? När jag berätta.. var alltså för att han visste att Matthew var sån och inte för att han gillade mig...? Jag känner mig så ensam.."

- Du är en idiot..!

- Anna? Förlåt.

- Jag vet att jag inte har varit rättvis..

"Jag måste inse det nu, innan det är försent. Jag kan inte stå och böla i armarna på en man jag aldrig kommer få. Jag måste bryta banden med Alex nu, annars kommer jag bli ännu mer sårad än vad jag redan är..."

- Alex?

- Ja..?

- Jag har alltid...

- .. ja?

- .. alltid gillat dig.

Anna springer från Alex.

Alex står chockad kvar på platsen...

... och vet inte vad han ska göra.