Färgerna:

Arthur - Grå

Feline - Grön

Mary - Lila

Övriga och tillfälliga får resterande färger.

... Del 3 ...

Nyfikenhet

 Ett år har passerat sedan Feline fick flickebarnet lämnat hos sig. Det har inte funnits ett spår av varken Cai eller Arthur sedan dess. Feline är också omdeveten om hur hon på bästa sätt ska ta hand om barnet, trots att hon hittills har klarat sig ganska bra.
Feline: - Ååh, vilka fina grödor vi fått nu till hösten. Tycker du inte?

Barnet tittar på Feline och små-ler.
- Att du aldrig säger någonting. Jag undrar om du ens kan tala. Jag antar att det är sådana saker jag ska börja lära dig nu. Vi börjar med namnen då? Jag är Feline, Feee-Line. Och du är... ehm.. du är... du är Mary. Maaa-ryy.
Mary: - Määä-vy.
Feline tittar chockat på barnet som brister ut i skratt.

- Just precis, Mary.
Mary fortsätter att le emot Feline.
- Och nu ska vi lära dig allt du behöver veta, Mary.

- Det här är det viktigaste, du måste veta hur man ta sig fram på bästa sätt.

...

- Bra Mary!

Efter 2 månader lärde Feline Mary att gå helt felfritt. Och bandet mellan de båda växte sig allt starkare.

Marys favoritsysselsättning var att observera Feline medan hon målade. Där ville hon gärna sitta och titta, ofta och länge.

Feline gillar att arbeta med sina händer och tillverka saker. I en gammal sagobok hon hittade på vinden såg hon bland bilderna i boken ett flickebarn som lekte med en sorts mjuk björn gjord av tyg. Feline tillverkade en sådan björn till Mary som blev utom sig av lycka.

Allt som åren gick så blev bandet mellan Feline och Mary bara starkare och starkare. med hjälp av Mary så kunde Feline bearbeta sorgen efter Cai på bästa sätt.

Det som växte fram mellan Feline och Mary blev tillslut starkare än det mellan Feline och Cai.

Och åren sprang förbi uppe i bergen.
- Mary, hjälp till här nu! Grödorna torkar ut!
- Snart, mamma!

- Maaary!
- Mamma, det blåser så mycket här!
- Gå inte för nära kanten Mary, du kan trilla ned! Kom hit och hjälp till istället så vi har tillräckligt med mat inför hösten.

Efter en hård dags arbete vid grönsakerna är båda två väldigt trötta och vill sova ut..

Men mitt i mörka natten vaknade Mary utav att det lät som fotsteg på taket.

Mary går upp för att kolla.

"Phuu... Det var nog bara en fågel."
Mary får syn på Cai's teleskop, som hon vet att hon egentligen inte får röra.

Men hon kan inte motstå frestelsen utan går fram för att titta lite i det.

Hon blir förbluffad utav vad hon ser, allt är så vackert. Varför har hon inte fått titta på det här tidigare?

- Maary?!
"Mamma? Åhnej, hon får absolut inte hitta mig här!"

- Mary!? Vart är du någonstans?
- Här uppe mamma, kollar bra så att inga fåglar äter på grödorna!

- Okeej, jag kommer!
- Nej, mamma! Jag kommer, stanna där nere!

"Phuuu, det var nära ögat!"

- Mary? Åt fåglarna på grödorna?
- Ja, men jag tror jag schasade iväg alla!

- Åå, så bra!

- Jag är så stolt över dig.
- Tack, mamma.

Plötsligt knackar det på dörren.
- Fåglar igen mamma.
- Det där är inte fåglar Mary. Fort, upp i tornet och klä dig. Vi har besök.
- Besök?

 - Vad är besök?
- En annan person är här utanför. Upp med dig nu Mary, skynda dig.
- Okej!

 Feline öppnar dörren.
- Arthur? 

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Gäster / Tillfälliga - Grå, Röd, Vinröd, Cyan & Magenta.

~ Del 5 ~

Matthew: - Tur att dörren var öppen. Hur mycket är klockan? 4:00.. Vad gjorde pojkspolingen här så sent?

Matthew letar igenom huset efter Anna.
"Vad fint de har fått till de här husen."

Samtidigt i sitt rum vaknar Anna upp av att hon är väldigt törstig.
- Bara 4? Ändå känns det som om jag sovit en hel natt.

 - Får väl ta och dricka lite och sen gå och lägga mig igen..

Anna går upp och blir minst sagt chockad när hon får se Matthew i hennes hem.
- Matthew?

- Anna!
- Matthew, vad.. vad gör du här? I mitt hem?

- Ditt och mitt? Det är så löjligt tycker jag. Tekniskt sett borde det vara vårt.

- Matthew, du skrämmer mig. Vad gör du här, och vadå vårat hem?

- Det finns en liten grej jag behöver säga till dig Anna. Som handlar om dig och mig.

- Jag älskar dig.
- Matthew, snälla inte mer nu. Jag vet att du inte menar allvar med mig.

- Och jag är ledsen för att det har verkat så, hittills. Men anledningen till att vi har haft det stormigt är för att jag varit rädd.
- Jag förstår inte. Vad menar du med rädd?

- Rädd för mina verkliga känslor.
- Vilka verkliga känslor?
- De som säger till hela min kropp att jag vill vara med dig, dig och ingen annan. Jag var så rädd. Jag förstår nu hur mycket jag egentligen tycker om dig, eller jag menar, älskar dig.

- Snälla låt mig demonstrera. Vi ger oss ut på en liten tidig morgonutflykt. Okej?
- Jag antar att det inte kan skada. Men först måste jag klä mig.

Anna klär på sig och sen börjar de gå mot bilen.

Sandra: "Anna och Matthew? Det är något som inte stämmer."

"Jag undrar vad det här kan betyda. Lika bra att ringa Anna och höra."

"Hon svarar inte, eller så har hon glömt telefonen hemma. Typiskt."

- Vart ska jag köra?
- Till fjärilskupolen.
- Okej..
Anna kör henne och Matthew till fjärilskupolen, men hon har en orolig känsla i magen. 

- Matthew, vad vill du med mig? Allt vi har gjort tillsammans har sårat oss båda så här långt. Jag ser ingen utväg.
- Det gör jag Anna, du måste förstå att jag menar allvar.

- Allvar?
- Ja, precis.

- Så därför tycker jag att du reser dig nu och ställer dig här framför mig några sekunder så jag får visa vad jag menar.

- Haha, okej? Varför pratar du så roligt?
- Vänta, vänta. Du ska få se!

- Sen gör man såhär förstår du, böjer sig lite ner.
- Matthew?

- Böjer sig ytterligare lite mer och gräver i fickan.
- Matthew, föll du? Är du okej?

- Tills man så småning om hitter den gigantiska asken som jag haft så mycket tankar om, fram och tillbaka.
- Asken?

- Sen plockar man ut innehållen så att diamanten glänser i solens sken. Det är då man ställer frågan, till den vackraste tjejen på jorden.
- Frågan?
- Anna Craft, vill du gifta dig med mig? Jag menar verkligen allvar mellan oss två. Och jag hoppas att du förstår det nu.
- Åh, Matt! Vad ska jag säga? Jaa, det klart jag vill!

- Den här ringen glänser något otroligt. Men den kan ändå inte mäta sig med din glans.
- Jag tror jag kommer börja gråta..

- Snälla, gör inte det.
- Okejdå.. Den är i alla fall underbar.

- Det är du och jag nu.
- Mmm...

Lorinda: "Precis enligt planerna"