Jag vet att denna delen är ganska kort, därför sätter jag in den

betydligt längre Jubileums-delen 20 imorgon eller på söndag...

Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul

Elise - Röd
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Carl - Vinröd

Gäster / Tillfälliga - Grå, Cyan & Magenta.

Del 19

Dagen efter festen ringer Anna till Carl och ber honom komma förbi.
Carl kommer nästan genast eftersom Anna lät orolig på rösten i telefon.

Carl: - Jag kom så fort jag kunde, vad..

Carl andas ut.

- .. vad är det som har hänt?

- Alltså, igår var jag och Terés på en fest här i stan. Och på den festen träffade jag Alex. Vi bråkade och sådär, eftersom vi insett att vi inte längre kan vara vänner. Jag sa att jag inte ville ha någonting med honom att göra, det var då han övertalade mig.

- Övertalade dig?

- Ja! Han sa att han bara tänkte på mig och att han ville vara med mig. Jag citerar: Att kunna är inte samma sak som att vilja. Och då ville jag också, tror jag.

- V-va..?

 - Ja, så jag var med Alex. Där på festen, tills vi blev påkommna av Terés. Då blev Alex rädd, chockad, kalla det vad du vill? Och rusade ut därifrån i endast underkläderna! Allt hade väl varit okej om det inte varit för den personen som såg Alex springa ut.

- Jag pratade med Tiara utanför, hon sa att den här personen som sett Alex pratat om det inne på festen. Jag försökte intala Tiara att det inte var så och att hon skulle säga det till resten av personerna på festen. Men, du vet ju hur det är.. Jag vill inte att massa rykten ska börja spridas.

- Anna..?

Carl tittar på Anna med en skeptisk blick.

Anna får mag-ont när hon inser vad hon egentligen ställt till med.

- Är det försent? Omöjligt?

- Ehm... Kan vi prata om detta någon annanstans?

Anna rodnar, hon skäms lite för att varit så påflugen.

- Åh, javisst.

 De sätter på varmvattenkaret på baksidan och hoppar i för att fortsätta samtalet.

- Jag ångrar verkligen, att jag gjorde som jag gjorde. Du vet hur det är. Man tänker att "Jag skulle aldrig kunna göra så", sen när man väl är där så är det inte så lätt att stå emot.

- Du vet inte varför du gjorde som du gjorde? Du gillar väl Alex?

- Ja... Och att han tyckte samma sak som jag igår var så överväldigande, så svårt att stå emot. Det kändes som att jag var i sjunde himlen.

- Dåså? Jag förstår inte problemet? Då kan ni väl lika gärna gå ut med det? Och låta folk se?

Anna dagdrömmer fortfarande om Alex när Carls raka fråga tar ner henne på marken igen.

Hon tittar på honom.

"Så lugn.."

- Ehm, han har flickvän.

Anna sluter ögonen, lutar sig tillbaka och inväntar utskällningen.

- Anna!

- Jag vet. Jag sa ju att jag ångrar mig.

Carl slappnar av lite.

- Jo, jag vet.

- Så, hjälper du mig med media?

- Det är det jag är till för, klart jag hjälper dig.

 All mag-ont är som bortblåst.

- Så...

Carl bävar sig nästan inför att ställa frågan, men han gör det i alla fall:

- Så vad händer mellan Alex och hans "flickvän" nu?

- Tror du de kommer att göra slut?

Det mag-onda fann sin väg tillbaka.

- Ska jag vara ärlig? Så vet jag faktiskt inte. Han sa ingenting om det igår. Han har aldrig ens nämnt att han ska lämna henne, så jag vet inte. Han leker med känslor som leksaker. Det gör mig ganska ledsen.. och osäker.

- Ta det lugnt, jag tror det som är meningen att ske är det som sker. Är det meningen att du och Alex ska vara tillsammans så kommer det bli så. Du har ju redan bevisat hur du känner, det finns liksom inget mer du kan göra. Förutom att förfölja honom, men ska jag vara ärlig så gör nog det bara saken värre. Äh, tänk på annat nu, det löser sig! Och media tar jag hand om, lugna puckar.

Och ännu en gång har Carl fått Annas mage att lugna ner sig, hur gör han?

"Hur lyckas han alltid? Varenda gång? Han får allt att kännas möjligt, han får saker att känna som om de ska lösa sig, oavsett."

"Jag har sån otrolig tur att ha honom, bästa agenten ever..."

Anna lutar sig tillbaka.

- Vad tänker du på?

- Att du är bäst..

- Haha!! Vaa?

- Ja, hur skulle jag någonsin kunna klara mig utan dig?

- Du verkar ha klarat dig bra innan jag kom.

- Haha, bra? Ingenting emot nu. Lämna mig aldrig!

- Haha, nej. Aldrig.

Terés: "..?"