Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23, Del 24, Del 25, Del 26, Del 27, Del 28, Del 29, Del 30, Del 31 1/2,Del 31 2/2, Del 32, Del 33, Del 34, Del 35, Del 36, Del 37, Del 38, Del 39, Del 40, Del 41, Del 42, Del 43, Del 44, Del 45, Del 46, Del 47, Del 48

En förklaring till hur du läser Greenwoods' finner du här.

Färgerna:

Africa - Grön

Rufus - Orange

Leah - Röd

Bella - Rosa #b76e92

Hannah - Kryddbär

Kauro - Gulgrön #7aa300

William Zide - Brun #473426

Corinne - Mesigt Grön #789768

Gäster - Grå, samt övriga färger.

Läs mer om ändringarna som skedde vid del 20 och del 28 här.

__________ Del 49 _________

Efter att ha stannat och pratat en stund om Annie åker Africa och tjejerna hem från monumentet.

Africa försöker hela tiden hålla masken för att inte börja störtgråta. Men det är svårt.

 Eftersom hon är så ledsen så smittar det av sig något otroligt på Leah och Bella som allt mer börjar inse deras förlust.

  Africa: - Jag går och lägger mig tjejer, stanna inte uppe för länge nu. Det är skola i morgon.

Tvillingarna hör hur hon dallrar på rösten. Men de finner ingenting vettigt att säga tillbaka så Africa slinker tyst in på sitt rum.

Leah: - Jag måste prata med Kauro..

Bella står kvar en stund och tänker på sin mormor.

Leah går upp till Kauro.

- Hej.

  Kauro: - Hej, hur gick det?

- Inte så bra..

 - Vad menar du?

  - Min mormor är död..

- Jag.. jag.. b-beklagar.

- Jag vet.

- Leah. Jag är inge bra på det här.. Att trösta och så.

- Det gör inget, vem är bra på det egentligen?

- Hannah berättade för mig hur nära varandra ni stod.

- Jag vet inte ens om Hannah vet allt. Jag bodde hos min mormor som liten!

- Jo, hon sa det.

- Ååh, jag bodde där. Och nu kommer jag aldrig få träffa henne igen, någonsin. Jag kommer aldrig kunna säga en enda sak till henne igen.

 - Det kanske låter hemskt, men det är så det är Leah. Ingen kan förutspå döden och ingen lever för evigt.

  - Jag trodde att jag skulle dö när min mamma dog. Men man lever vidare. Tro det eller ej. Kampsporten hjälpte mig jättemycket att tänka på annat. Och när jag strävade mot ett mål så blev allt annat lättare att hantera, för jag visste vad jag ville.

- Är din mamma död?

- Ja, hon dog när jag var 13. Men man märker fort att livet går vidare, vare sig man vill eller inte. Och det är bra! Tänk om man visste att allt omkring en skulle finnas förevigt? Då skulle man ta det för givet och inte värdesätta det verkligt fina vi har.

- Hehe, Kauro din tok! Du låter som en verklig filosof!

- Haha, tänk om jag är det då?

 Bella står på balkongen som är precis utanför tvillingarnas rum. Hon hör på när Leah och Kauro pratar innanför och hon känner sig väldigt ensam.

  När de börjar skratta så börjar hon nästan gråta.

  Bella vill bort ifrån Leah och Kauro, bort ifrån huset. Hon tvekar först på vart hon vill gå. Men samma plats dyker upp i hennes tankar om och om igen. Platsen där William kysste henne.

  Hon cyklar dit och lägger sig på en bänk för att gråta ut. Men inga tårar kommer.. Istället somnar hon snabbt in.

  Hon sover hela natten och långt in på förmiddagen på bänken. Ända tills hon blir väckt av en bekant röst:

Alice: - Bella? Har du blivit knäpp?

 Bella vaknar upp och ser att en mardröm hon fruktat länge blivit verklighet.

Bella: - Alice?

- Bella, du ser helt förfärlig ut! Typ som att du skulle ha ena foten i graven eller nåt!

Bella svarar sarkastiskt: - Komiskt..

 - Har det hänt nåt eller?

  - Skulle man kunna säga.

- Jaså? Vadå?

 - Hehe, som att jag skulle berätta det för dig, Alice? Det är ju som gjort för att du ska gå och sprida en massa falska, elaka rykten sedan.

- Du, Bella. Jag erkänner att jag verkligen varit ett svin. Det jag gjorde mot Elienne var så taskigt att jag inte ens vill prata om det. Men vad jag än framstår som för dig så vill jag att du ska veta att jag är ledsen för det jag gjort.

- Det spelar ingen roll längre, Alice. Jag har annat än dig att tänka på just nu.

 - Men jag antar att du ska skolka precis som jag idag? Eftersom det redan är efter lunch och skoldagen slutar om någon timme. Vi skulle kunna ta igen lite tappad tid.

- Jag vet inte..

  -Du behöver aldrig umgås, ses eller ens höra något mer från mig efter idag. Men det är verkligen lite jag vill att du ska veta. Kan du inte ge mig lite tid så jag får berätta?

- Jag antar att det inte skulle skada..

En timme senare utanför skolan. Leah får fram ett leende när hon möter William.

William: - Hej, vart är Bella?

- Ehm, hon är s-sjuk! Jag måste dra nu, hejdå!

- Be henne ringa mig!

- Hejdå!

- Sjuk? Inte en chans!

Såhär lägger du in egen musik i The Sims 3.

(länk till ett inlägg i min blogg)