Gameplay: 1, 2 och 3.

Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20

~~~~~~~~~~~~~~~~

Uppbyggnaden med meningar och tankar är densamma i denna serie som den är i Greenwoods'. Läs inlägget här om hur du läser Greenwoods'.

Rollista:

Anna - Rosa

Wodan - Blå

Matthew - Orange

Sandra - Lila

Alex - Grön

Lorinda Lindsy - Mörkt gul
Terés Dutiel - Lavendel
Michelle Dutiel - Turkos
Vincent - Cyan
Carl - Vinröd
Mirja - Biege

Gäster / Tillfälliga - Grå & Magenta.

Del 21
. 

Mirja: - Åh! Det kommer att bli ett grymt slut på den här filmen ressigörn! Helt fantastiskt. Det ser så verkligt ut mellan dem.
Ressigören: - Det var det jag hade hoppats på! Men, scenen är inte riktigt färdig ännu Mirja!
 Anna: - De tittar på oss..
Vincent: - Du verkade inte ha något problem med alla dessa åskådare medan vi spelade in andra scener?
- De, ehm.. De scenerna var ju liksom.. inte likadana.
- Kanske inte. Men, vi gör det och sen är det över. Det kommer vara precis som med allt annat! Man oroar sig nästan alltid i onödan, sen när man väl gjort det så skrattar man nästan för att man kunde oroa sig över en sådan sak.
   
- Du har säkert hur rätt som helst.
- Jag HAR hur rätt som helst.

- Dåså...
Vincent lägger armarna runt Annas midja. Och helt enligt manuskriptet så placerar Anna sina händer på Vincents kinder.
- Du är varm.
- Känner du det genom de där handskarna?
- Ja, det klart.. Skulle jag ha händerna såhär?
- Säkerligen.
 På håll står teamen beredda med kameror och sådant för att kunna fånga det perfekta ögonblicket på film...
  Vincent lägger huvudet på Annas axel.
- Stod det såhär i manuskriptet?
- Shyy... Man får lägga till saker om det känns rätt..
- Åh?
- När man e professionell, inte du.
- HE-HE! Anna får ur sig ett sarkastiskt läte.
- Shyy!
 Sedan sluts de båda samman i den kyss som ska avsluta hela filmen. Det goda vinner över det onda och prinsessan får sin prins, i en lite mordernare tappning.
  Kyssen fortgår i några minuter för att kameror i olika vinklar ska ha tillräckligt material för att göra en riktigt rörande scen till den slutgiltliga filmen sedan. Men tillslut så lägger de av:
- Se? Det var inte så farligt?
- Nejdå...
 Ressigören bestämmer sig för att ett par scener behöver omtas innan skådespelarna kan bege sig hemåt.

  Men tillsist är det äntligen dags för att skiljas åt för sista gången. De samlar ihop sig till ett sista möte och pratar lite granna.

  - Det gick inte så bra för mig som jag hoppats i den här filmen. Jag är ledsen om de måste kalla tillbaka för omtagningar bara för att jag klantat mig!
- Oroa dig inte Mirja! Jag tycker du har varit grym, hela filmen igenom!
 Mirja ser chockat tillbaka på Anna. Men hon finner sig snabbt och tackar: - Åh, tack så mycket Anna!

  - Wiiiiiho! Äntligen färdiga allihopa!
  - Yes! Tack för tiden!
- Tack detsamma, Vincent!
- Hörrni! Sakta i backarna, det är inte säkert att ni inte blir återkallade!
 - Men vi får hoppas att vi inte blir det! svarar Anna sarkastiskt.
 - Bara för det så ska jag kalla dig enbart till studion i fall att någon röstinspelning måste omtas!
- Haha, du kan ju alltid försöka!
 - I så fall kommer jag också! Jag tycker vi verkligen har haft riktigt roligt tillsammans!
  - Jag med!
- Vi får definitivt ta och träffas på fritiden också!
- Såklart!
 Ressigören och Mirja lämnar efter några minuters samtal inspelningsplatsen. De lämnar Vincent och Anna talandes.
- Jaa.. Tack då Anna. Du märkte att det sista inte var så farligt?
- Hehe, som du sa - det är nästan pinsamt nu! Men tack själv, ehm.. för tiden alltså!
- Haha! Vi får definitivt ta och ses på fritiden.
- Hehe, definitivt.
- Ha det så länge!
- Visst, du med!
Vincent lämnar också inspelningsplatsen...
 ... i samma veva som Carl springer fram till Anna och ger henne en stor kram.
  Carl: - Du var bäst!
  - Jag får beröm hela tiden fast jag inte var så himla bra! Men tack, Carl.
- Det är ju för att peppa skådisarna man säger så ju!
 - Jaja? Så jag var egentligen inte bäst?

- Här kommer sanningen fram minsann!
- Hehe, toka! Nu åker vi hem till dig.
 - Eller hur?! Som om jag skulle ta med dig hem till mig? svarar hon sarkastiskt.
Carl bara skrattar i gensvar.
 Men han återhämtar sig från skrattet snabbt och svarar: - Det klart!
  - Högst OOO-troligt! svarar Anna ännu en gång sarkastiskt.
Carl kommer inte på något bättre svar än att skratta åt hennes sarkasm.
- Kan du gå i det här tillståndet? frågar Anna efter några minuter då Carl inte slutat skratta.
 - Underskatta mig inte! svarar han med glimten i ögat och rätar på sig för att börja gå.
  - Den egentliga frågan borde vara: kan du gå i de där skorna?
- De DÄR skorna kommer vara världens mode om 100 år!
- TUR att jag inte lever då. Jag skulle bryta benen av mig varje gång jag går till brevlådan för tidningen på morgonen.
- Men åååh! Mode för tjejer Carl!
- Nää?!