Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23, Del 24, Del 25, Del 26, Del 27, Del 28, Del 29, Del 30, Del 31 1/2,Del 31 2/2, Del 32, Del 33, Del 34, Del 35, Del 36, Del 37, Del 38, Del 39, Del 40, Del 41, Del 42, Del 43, Del 44, Del 45, Del 46, Del 47, Del 48, Del 49, Del 50, Del 51

En förklaring till hur du läser Greenwoods' finner du här.

Färgerna:

Africa - Grön

Rufus - Orange

Leah - Röd

Bella - Rosa #b76e92

Hannah - Kryddbär

Kauro - Gulgrön #7aa300

William Zide - Brun #473426

Corinne - Mesigt Grön #789768

Gäster - Grå, samt övriga färger.

Läs mer om ändringarna som skedde vid del 20 och del 28 här.

__________ Del 52 _________

Hela eftermiddagen går och Bella tänker bara på det hon sa till William. Hon hon än gör om situationen i sitt huvud så får hon bara det till fel, fel, fel. Hur kunde hon? Men sen när hon tänker efter, hade hon gått om han hade bett henne göra det? Inte så troligt. När natten kommer så får hon ännu mer tid att tänka på alltsammans, det har nu börjat gro riktig ångest inom henne. Timme ut och timme in ligger hon och väntar på en enda sak - att mobilen ska ringa.
Men mobilen ringde inte den natten.
 Utmattad efter att smågråtit ända in på småtimmarna så bestämmer sig Bella för att gå upp och äta något smått, eftersom hon inte hade tillräckligt med aptit för middag kvällen innan.
  Men hon kommer inte så långt, hon blir sittandes med sina tankar på sängkanten en stund. Som att hon känt att något varit fel i rummet medan hon sov så vaknar Leah till av Bellas snyftande.
Leah: - Bella?
 Men Bella hinner inte förklara sig innan Leah rusar ut ur rummet och mot toaletten.
  Inne på toaletten kräks hon...
  ... i riktigt stora mängder.
  Bella som blivit orolig går till Leah på toaletten.
Bella: "Leah..?"
 - Det här verkar inte bli en särskilt bra dag för någon av oss?
- Nej, det verkar så.
 - Vad sa han till dig?
Bella tittar ner i golvet.
- Vad har han sagt som gjort dig så ledsen, Bella?
 - Det var nog jag Leah. Jag.. J-Jag bad honom gå.
  Leah drar händerna över ansiktet för att ta in det Bella just sa: - ... och han gick?
- Ja..
 - Har han ringt?
- Nej.
- Har du?
- ... nej.
 Bella tittar frågande på sin syster: - Borde jag det? Jag menar, det var ju jag som sa åt honom att gå. Och han gick? Utan att klaga, eller ens ifrågasätta varför jag sa så?
  - Mjo... Men du skulle kunna ringa och säga att du ångrat dig?
- Ringa upp nu? Och säga att jag ångrat mig? Han kommer väl håna mig rakt ut och säga något i stil med: 'Rätt åt dig Bella, nu får du smaka på egen ost. Gå!'
 - Bella, du klarar av att ringa upp. Se så, gör det nu.
  - Nej, inte den här gången.
  - Okej, okej. Jag förstår. Kanske du inte borde ringa. Men han ringer säkert! Så var glad! Inga mer sura miner, okej?
Leah gör fula miner.
 Det får Bella på lite bättre humör men hon får ändå tvinga fram ett leende: - Okej.
  Efter samtalet på toaletten går Leah och lägger sig igen medan Bella går ner till köket för att få i sig lite mat, eller i det här fallet - tröstmat i from av glass.
  Men även fast det är glass, och hennes favoritglass dessutom, så vill den inte ner. Hon mår nästan illa av att äta den. Hela tiden tänker hon på William, det hon har sagt och varför han inte ringer henne? Kanske har han bestämt sig för att det nu får vara nog och att de ska gå skilda vägar åt. Precis innan balen och allt.
"Åh, nej, BALEN?! Hur kunde jag glömma?"
 Ännu ett orosmoment läggs till på Bellas ångestlista. Hon kommer behöva många nätter och lika många glasspaket för att någonsin komma över den här känslomässiga perioden.
  När klockan börjar närma sig 06.00 så har Bella varit uppe och mått dåligt precis hela natten. Glassen är helsmält och Bellas ögon trötta, ansträngda och röda av alla tårar. "Undra om William är ledsen..?"
  Klockan halv sju så hör hon hur Africa duschar i badrummet som ligger vägg i vägg med köket. "Kanske borde jag ringa honom?"
  Duschen stängs av och Africa kommer ut från badrummet i samma veva som Bella reser sig upp för att gå och ringa William. Men allt står inte rätt till...
  Det tjuter i öronen och svartnar för ögonen på henne. Plötsligt verkar golvet som en alldeles perfekt säng och landningsbana.
  Men det blir en krashladning. Bella faller handlöst mot golvet.
  Hon slår i golvet med en stor duns.
Africa: - Bella!!! Bella!
 "Beeella!..." - " Bella!" Africas röst omvandlas till Williams.
De står tillsammans utanför skolan. Han har väntat på henne där en hel dag.
 - "Vad är det? Varför har inte du varit i skolan idag?"
William: - "Jag har ju väntat här på dig."
Är vi äntligen sams? Kanske all ångest var en del av en hemsk mardröm?
- "Åååh, du är för snäll...!"
 - "Vill du då vara så snäll och gå på balen med mig?"
   - "Jaa.. det klart jag vill!"
- "Älskling"

Älskling..?