Tidigare delar: Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10, Del 11, Del 12, Del 13, Del 14, Del 15, Del 16, Del 17, Del 18, Del 19, Del 20, Del 21, Del 22, Del 23, Del 24, Del 25, Del 26, Del 27, Del 28, Del 29, Del 30, Del 31 1/2,Del 31 2/2, Del 32, Del 33, Del 34, Del 35, Del 36, Del 37, Del 38, Del 39, Del 40, Del 41, Del 42, Del 43, Del 44, Del 45, Del 46, Del 47, Del 48, Del 49, Del 50, Del 51, Del 52, Del 53

En förklaring till hur du läser Greenwoods' finner du här.

Färgerna:

Africa - Grön

Rufus - Orange

Leah - Röd

Bella - Rosa #b76e92

Hannah - Kryddbär

Kauro - Gulgrön #7aa300

William Zide - Brun #473426

Corinne - Mesigt Grön #789768

Gäster - Grå, samt övriga färger.

Läs mer om ändringarna som skedde vid del 20 och del 28 här.

__________ Del 54 _________

Bella och William går till lekplatsen brevid skolan för att kunna prata ostört. Bella slår sig ner på närmaste bänk, sur som ett bi.

Bella: - Säg det du ska, och låt det gå fort!

William: - Är du så arg?

Bella blir ännu mer irriterad över hans betoning på så't.

 - Varför?

Bella sluter ögonen för att tänka efter. "Vad är jag sur över? Att jag bad honom att dra? Att han inte bjöd med mig till den här förbaskade balen? Ska jag säga det? Han kommer väl skratta rakt ut, det kanske inte ens var hans tanke att bjuda mig ifrån början. Oavsett om vi hade varit osams eller inte.. Så, jag behöver en bättre anledninng!"

- Är det för Alice?

"Alice, juste! Hur kunde jag glömma?"

- Ja..

William andas ut och inspekterar henne.

Sedan tar han sats: - Hon är ingen vän att lite på när stormen tar vid, Bella? Det har hon ju redan bevisat!

- Oavsett vad du tycker om henne, så är vänskapen mellan henne och mig mitt beslut att ta. Håll dig utanför!

Hon blir chockad över hur självsäker hon låter.

- Och väljer du att strunta i att prata med mig för att jag har en vän du inte gillar så är det upp till dig. Fortsätter hon.

- Men jag är ledsen för att jag sa åt dig att gå. Det var dumt. Förlåt.

Hon känner hans blick men tittar inte åt hans håll, rädd för vad blicken ska avslöja.

- Bella...?

 Hon tittar på honom för att visa att han har hennes uppmärksamthet men hon säger ingenting.

- Sluta vara med Alice... snälla?

Hennes lugna blick med halvslutna ögon spärras upp.

 Hon reser sig från bänken: - Sluta! Det är inte ditt beslut att ta!

  Hon börjar vandra från bänken in mot skolan och mot bal-salen igen.

- Jag går in, kom efter när du fattar att du inte bestämmer för min del. säger hon uppsnoffsigt.

  Han sitter kvar och tänker över det hon sa för några sekunder innan han sätter efter henne: han tänker inte ge sig.

- Bella! ropar han efter henne. - Fattar du inte att jag bryr mig?

 Han hinner ifatt.

- Än sen?

- Stanna!

  Hon stannar upp och vänder sig hastigt mot honom. Halvt förstummad av hennes häftiga röselse får han ur sig: - Jag lovar... Jag ska inte bry mig.

Rösten är lugn och pålitlig.

- Kan vi inte bli sams? säger han och tar ett steg närmare henne.

 Bella tittar ner i backen: - J-jag vet inte...

Han tar ytterligare ett steg. Han är nu så nära att hon känner värmen från honom.

När hon tittar upp och ser att han sorgsamt stirrar in i hennes ögon så smälter hon.

- Snälla...

 Känslorna tar över och hon slänger sig om hans hals. Han tar emot henne och kramar hårt tillbaka. Bella är så lyckligt att hon skulle kunna börja gråta krokodiltårar på momangen.

 - Förlåt. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär, det var ju meningen att jag skulle bjuda med dig hit ju.

  - S-skulle du?

Han blir orolig när han ser hennes sorgsna blick: - Hade du sagt nej?

Hans fråga gör henne nervös: - Va? Nej, jag hade sagt nej!

Han lyfter på ena ögonbrynet och hon inser med ens att hon sagt fel.

- JA!

- E-ehm.. Jag hade sagt ja.

- Hehe, phuuu. Han andas ut. - Det glädjer mig.

Bella ser fortfarande lite ledsen och nervös ut: - Vadå?

- Det glädjer mig, att du skulle velat gå med mig.

Hon tittar som svar.

- .. om jag hade bjudit dig.

- Det, det skulle varit roligt.

- Garanterat.

Trots att rösten låter lite lyckligare ser Bellas ansikte fortfarande ledsamt ut.

 - Ska vi dansa? Frågar han samtidigt som han lyfter upp en hand till hennes kind.

Beröringen överraskar henne.

- Du kommer bli besviken.. Jag är inte så bra.

William drar på munnen men tar inte bort handen: - Har du inte tränat inför balen? Hade du tänkt skämma ut mig inför allas ögon?

När det går upp för Bella att han försöker få henne glad så ler hon tillbaka mot honom och sätter handen mot hans: - Hehe, nej. Har du?

- Lite, jag kan ju visa?

- Okejdå. Men stålsätt dina tår.
  Han drar henne försiktigt mot sig.

- Skorna är hårda. Det är nog lugnt.

  Medan balen fortgår inne i skolan så dansar Bella och William ensamma ute i natten på skolgården i säkert en timme.

  Efter otaliga tå-trampningar så bestämmer de sig för att ta en paus och slår sig ner i gräset.

  - Bella.

- Aah?

- Vi borde...

 - .. bli tillsammans.

"Andas... andas.." Bella kippar efter luft. "Mitt hjärta stannar!"

 - V-va?

- Jo, vi borde bli tillsammans.

- Ja... J-jag hörde.

Hennes adning är ansträngd och hjärtat håller på att hoppa ur halsgropen.

- ... och? fortsätter William lugnt som om han frågat om hon gillar skolmaten eller något så alldagligt.

  - M-menar du det?

Han skrattar sarkastiskt åt henne: - Nej, det är något jag bara slänger ur mig?

Men han blir seriös snabbt igen och tittar ner i marken: - Det klart att jag menar det.

Bella tittar på honom som om han vore en utomjordning.

Han harklar sig: - Sluta titta sådär!

 - Skyll dig själv..

Allt kan inte gå bra jämt, men det vore kul om nåt funka någon gång...

Ännu en gång har mitt privata drabbel tagit överhanden.

Jag skulle vilja säga att jag är ledsen för det, men det vore att ljuga.

Vi alla har kriser ibland. Min fristad är här, och jag har hittat tillbaka.

Ha en underbar helg alla superfina läsare!

Jag ska försöka se till att den blir innehållsrik för er från min sida.

Hoppas ni förstår..